Hong Kong och "Folkets" republik Kina

Det ända du behöver i Hong Kong är tre dagar. Här finns inte mycket att göra, vilket man kan tycka är konstigt eftersom det är en såpass stor stad men det är nog just det som är problemet. Det enda som finns är en stor stad, ska du hitta på nåt får det bli fönstershopping för eller bara strosa omkring. Nu kanske det blev så för våran del eftersom vi inte hade några planer på att stanna i mer än tre dagar så vi tog inte riktigt tag i att hitta på några aktiviteter utan höll oss till just Sight Seeing. Vi såg HSBC skrapan, den som dom kan packa ihop och flytta om nu Kina skulle ta över och vi såg vilka skrapor Christian Bale flög omkring bland i den senaste Batman filmen.
Vi blev erbjudna det ena efter det andra och vi va väldigt populära bland skräddarna, hostelägarna och klockförfalskarna ifrån Indien. Vi har väldigt många Indiska vänner verkar det som trots att vi aldrig har träffat dom innan.
Vi gick igenon den "kända" Night Market och vi åkte båten mellan Kowlon och Hong Kong Island ett antal gånger. Vi bodde första natten på södra spetsen i Kowlon (fastlandet) i ett sunkigt litet hostel på 13 våningen och nästa morgon packade vi ihop våra saker och slog oss fram förbi alla jävla Indier nere vid entrén, tog båten över till ön och checka in på 'Yes inn' hostel. Ett nytt, mordent och trevligt ställe med hjälpsam personal. Fast dom va inte snabba med tvätten, vilket gjorde att vi kom iväg mot Kina två timmar senare än planerat.
Det gjorde inte så mycket dock, vi blev avsläppta vid ett dunderlyxhotell i Dong Guan (södra Kina) där vi gick in genom glasdörrarna och in i Globen. Långt där framme till vänster va receptionen så vi gick fram och kolla hur mycket ett rum kosta. 800 RMD sa hon, men ni får 40% rabatt (fraga mej inte varför) så det blir 500. 250 RMD var, kanske ska lyxa till det för en natt tänkte vi och boka in oss. Efter vi hade vart upp och kikat in vårt lyxiga rum stack vi till Markslöjds Kina kontor som ligger 5 minuter därifrån för att få lite hjälp med planeringen. En timma senare hade vi tåg till Shanghai bokat och bokan om vårt rum i Markslöjds namn vilket sänkte priset ytterligare till 380 RMB (190RMD var) vilket ledde till att vi boka en natt till. Dong Guan i övrigt va inte mycket att hänga i granen, det va smog och varmt och mycket trafik, folk och köpcentrum med inget intressant i. Så vi höll oss mest på hotellet där dom hade gratis gym och pool och två enorma akvarium med hajar och sköldpaddor och en hel drös fiskar. Där stog vi mycket och kolla efter sånt vi sett i Thailand, Oz och Mexico. Frukostbuffén utnyttja vi så klart den med.
På söndagen bar det av mot Shanghai, en tågresa som skulle ta 19 timmar och vi bodde i en vagn packad med Kineser så klart där vi västerlänningar stack ut som en dvärg i ett basketlag. Vi fick en liten inblick i livet för en kändis med ögon som intensivt följde efter oss och folk som ville ta kort.
I Shanghai hittade vi ett klockrent litet hostel som låg i en fin del av staden med en damm full av karpfiskar, ett biljardbord och en film varje kväll i baren. Vi hitta en enorm bokaffär där dom hade en hel hög av klassiska verk och Stephen King m.m. Här köpte vi på oss så mycket vi orka för att ha på tåget (7 böcker för 180kr). Det fanns ett museum med krukmakeri ända bak till 3000 år B.C och målningar och Kaligrafi från alla Kinesiska dynastier.
Från Shanghai tog vi ännu ett tåg, denna gång till Beijing och 'Sleepy inn' som låg i ett väldigt mysigt område i centrum bara 5 stenkast ifrån den förbjudna staden och himmelska fridens torg.
Det första vi behövde får ordnat här va visumet till Ryssland och våran tågbiljett till Ulaan Baator men det skulle inte bli något med det. Efter ett väldigt difust mail vi fått från Bosse på BAS international (företaget som hade hand om tågresan) när vi var i Australien gick vi med tron om att vi inte behövde något visum för Mongoliet. Det visade sej va väldigt fel, vilket vi fick reda på nä vi hämta upp tågbiljetterna efter att vi ansökt om ryskt visum. Tack för det Bosse!
Nu skulle vi altså fixa ett Mongolskt visum på Måndag och att få ett visum på en dag är som att kasta sej i havet utan att bli blöt, ganska svårt. Vi stog i alla fall utanför ryska ambasade klockan nio på måndag morron för att hämta upp våra visum men det skulle dröja till halv tolv av någon oförklarlig anledning, något vi inte kunde acceptera så vi försökte förklara situationen för denna socialt labila, självgoda Tjenobylbarn till ämbetsman utan något resultat.
- Det går inte för det fungerar inte så i Ryssland
- Vi skiter i hur det fungerar i Ryssland vi behöver bara lite hjälp här. Ge oss våra pass så kommer vi tillbaka halv tolv och så kan ni sätta i visumen då.
- Njet, vill ni ha ryskt visum eller inte?
- Vi har ingen användning av något jävla ryskt visum om vi inte kan få ett Mongolskt och vi kan inte få det utan våra pass!
Ungefär där släppte det för denne ryss som började skrika rappakalja på ryska och med dålig engelska säga åt oss att inte va så respektlösa mot "the russian federation".
Han sprang in bakom disken och gav oss våra pass och det kvitto vi behövde för att hämta ut visumen så vi tänkte att okej, han kanske gav sej ändå.
Iväg som ett skott till Mongolska ambassaden helt i onödan för här sa dom att ni kan inte få Mongolskt visum förrän halv fem imorn eftermiddag (tåget gick kvart i åtta på morgonen).
Nu kändes det hela ganska hopplöst men vi tänkte att om vi hämtar det ryska visumet och chansar på att åka in i Mongoliet kanske vi kan får ett tillfälligt visum på några dagar. Tillbaka till ryska ambassaden gick vi in för att hämta visumen men här blev vi utslängda fortare än vi kunde skricka 'död åt Putin!'
Nu stog vi där utanför detta patetiska lands enorma ambassad med en tågbiljett för fem tusen och inga visum alls.
Hela situationen va för bisarr för att ens orka lägga energi på så vi åkte tillbaka till hostellet och gjorde något annat. Tidigar under helgen, på lördagen närmare bestämt åkte vi till den där långa muren alla pratar om och gick en mil på den. Det var en rätt så imponerande syn att se denna mur slingra sej som en orm från ena horizonten till den andra.

Kinesiska muren (Kinesiska Chángchéng, 长城 ’långa muren’; även, Wànlǐ Chángchéng, 万里长城; ’den 10 000 li långa muren’) är en serie murar i norra Kina byggda i omgångar från några hundra år före Kristus till Mingdynastin. Murarna har länge uppgetts ha en total sträcka av cirka 6 400 Kilometer.) I april 2009 kom uppgifter från Peking om att ny mätteknik visar en total längd av 8852 km. Hela anläggningen med sina befästningar och murar är jordens längsta byggnadsverk.Den kinesiska muren är efterföljaren till flera andra murar som påbörjades på 200-talet f.kr. av Shi Huangdi, den första kejsaren av hela Kina. Kina har genom historien varit utsatt för otaliga angrepp från nomadiska folkgrupper i norr. Kejsaren beordrade att anlägga en sammanhängande mur från öst till väst. Under ledning av general Meng Tian sattes 300 000 bönder, soldater och kriminella i arbete. Tiotusentals dog inom loppet av de tio åren som byggandet pågick.

I början av 1200-talet drog mongolerna söderut under ledning av Djingis Khan. Under några få år miste mellan 35 och 50 miljoner kinesiska bönder livet, och mongolerna blev härskare över det väldiga riket.Den kinesiska muren räknas som jordens största byggnadsverk och byggdes färdig under Mingdynastin från slutet av 1300-talet till början av 1600-talet. Muren skulle beskydda Kina mot plundring från mongoliska och turkiska stammar.Ett flertal delar av muren är förstörd av tidens tand eller försvunnen, då lokala infödda har använt stenen till byggmaterial. I dag är muren fredad och uppfördes på UNESCOsvärldsarvslista 1987.

I motsats till populära myter är muren inte synlig från månen. Även i låg omloppsbana runt jorden är den svår att få syn på, och är på inget sätt det tydligaste människoskapade objektet.Den kinesiska muren är bland världens mest besökta turistattraktioner. I en internationell omröstning som avslutades den 6 Juli 2007 blev den kinesiska muren vald som ett av världens sju underverk.

Källa: Wikipedia

Vi fick bokat en flybiljett hem på Onsdagen vilket gav oss ett par dagar till så vi tog en sväng till Fågelboet och det Olympiska området innan vi flög hem för att avsluta vår resa en vecka tidigare än planerat.

Vi flög över Mongoliet och Sibirien, såg inte ett skit. Det måste va det största opopulerade område i världen. Kan Ryssjävlarna hålla det så kanske?

En Thailand tack!

Det är en tidig morgon i Bangkok och livet går på som vanligt i staden. Skillnaden idag är att två sletna vrak som ganska nyligen spenderat 7 timmar på Dehli flygplats har invandrat för dom närmsta två veckorna. Bussen stannade längst vägkanten någonstans i Bangkok för att snabbt sticka vidare, kvar stog vi med vara ryggsackar och tittade lite fundersamt hit och dit. läste på den lilla lappen dar vi hade skrivit ner adressen till 'Amarin inn' och hitta ett gatunummer. En kort promenad åt vanster och vi stog utanför en grand inte bredare än en meter med diverse olika ting längst kanterna. Ovanför oss stod det Amarain inn pa en grön skylt och en pil pekade in mot granden.

"ska vi in där?"

"får val ta en kik"

Vi slingra oss forbi två eller tre gamla gatukoksmackaparer med några taniga, hemlösa och smutsiga katter på. Men skylten ljög inte, Amarinn inn låg har 50 meter in och va inte så dumt. Vi hade tv och ac, eget badrum och en stor dubbelsang som vi 2 minuter senare sov som stockar i. Någon gång runt tolv när vi vaknade och kändes oss lite mer fit for figh stack vi ut och tog en titt på denna galna stad. Med kartan vi fått på Amarinn stog vi i forsta korsningen, kliandes i skägg och hårbotten konstaterade vi att vi va redan lite vilse. Två Thailandare knacka oss pa axeln och undra om vi behovde lite hjalp, det va tydligen ganska uppenbart att vi behovde det.

Dom pekade ut det ena sevarda stallet efter det andra och förklarade att idag va sista dagen på en veckolang turismkampanj och att en tuk tuk kostar 20 baht för, vad vi förstod det som, hela dagen. Ögonblicket senare satt vi bak i en tuk tuk där föraren fått ett gäng instruktioner av de två Thailandarna och körde nu som om det gällde livet. Hjälpsamt folk här i thailand, tankte vi, undra vart vi är pa väg?

4 timmar senare va vi tillbaka vi hostellet med en lite bättre forståelse av stan. Tuk tuk killen tog oss till några olika buddistiska tempel och the thai factory, där vi gick in och blev erbjudna att sitta ner vid skrivbordet och frågade vad for slags kostym vi ville ha.

"va? kostym! jag vill inte ha någon kostym."

"no?"

"nepp...hej då, då."

Han tog oss även till ett stort inmurat område där man såg en mängd olika tempeltak och glimmrande saker men för att komma in där va man tvungen att ha långbyxor och skjorta, vilket vi inte hade så vad va meningen med detta?

Senare den kvallen gick vi upp och ner för khao san road, en gata med det mesta tankbara. Vi gick in på en tatueringsstudio med syftet "hur mycket kostar den här?" men han förstog nog inte riktigt utan började sätta upp, göra iordning och bad mej lägga mej ner pa bänken. Tog en funderare på 5 sekunder innan jag rykte på axlarna och skred till verket. Nu har man konturen av Island till vänster pa magen, det blev riktigt bra.

Vi tog nattbuss och båt till Koh Tao, en liten ö norr om koh Samui där det enbart handlar om dykning och där priserna på det är bäst. Här fixade vi det som saknades för att få vårt Advanced open water och här träffade vi den första och enda svensk. Jakob hette han tror jag, vi hade 4 riktigt bra dagar har och koh Tao är en klockren lite ö med lättsam atmosfar. Kan inte säga det samma om Koh Samui som visade sig va rena skiten där du blir erbjuden 50 kostymer på 100 meter och nästan inslängd i alla små t-shirt affärer.
Här spenderade vi bara tre dagar innan vi drog vidare mot Phi Phi och att lämnade stranden och den galna turistjakten på Koh Samui.
Det tog oss en dag att komma till det andra havet Indiska oceanen och den lilla ön Phi Phi Don men här va stamnignen närmare den på Koh Tao och eftersom vi är mitt i lågsäsongen va det precis lagom med folk här. Dykning stod på schemat och vi fick väl gjort runt tio varav ett vrakdyk och ett nattdyk. Vraket va en gammal bilfärja som ägarn hade betalt en thailändare för att sänka så han kunde få ut pengar på försökringen, varken thailändaren eller ägaren till båten har setts av sedan.
Livet på Phi Phi va såpass förnöjt att vi stannade här i en vecka och eftersom byn låg på den sandbank som bildats mellan de två berg som utgör ön va det inte långt att gå när tog en pubrunda efter dagens dykningar. Vi bodde på ett fint litet hotell för 800baht/natt med en irländsk pub på andra sidan gatan, där blev det en hel del biljard innan man drog vidare till någon av klubbarna vid stranden som inte öppnade förrän 10 tiden.
När veckan va över va det dags att ta bussen tillbaka till Bangkok och där hade vi ett dygn innan vi flög vidare till Hong Kong. Sista kvällen i Thailand blev inte olik många andra kvällar vi haft i landet, vi gick ut och åt en bit och ledade sen upp en irländsk pub. Resten kan ni nog räkna ut själva.

Tva veckor i Himalaya, den klippta versionen av sju ar i Tibet

Dag 1 Kathmandu 1800m

Klockan 08.00 landar vart lilla Boing pa Kathmandus internationella tegelbygge till flygplats, ett stalle dar saker och ting fungerar sa som jag forestaller mej att 70 och 80 talets I-lander fungerade. Mycket papper och valdigt omoderna datorer and so on. Vi far alla ga igenom en halsokontroll (svininfluensan) innan vi ska fixa vara visum, vilket vi inte hade en aning om att man behovde. An mindre visste vi att det kostade 40 USD, jag hade 10 AUD och Tyrra hade inte en krona.
- Vada, har ni inga Amerikanska dollar pa er?!

- Varfor i helvete skulle vi ha USD pa oss? vi kommer fran Singapore.
Men det ar lugnt dom har en ATM sa klart, Utanfor flygplatsen. Sa efter att ha sprungit ut och in tva ganger for att ta ut pengar (tog sa klart ut for lite forsta gangen) lyckas vi antligen fa vara visum och kan darmed officiellt ga in i landet och bege oss mot vart hotell vid namn Kathmandu Guest House dar vi klockan 13.00 ska mota dom andra. Ett hotell som i Nepalsk standard nog va "as good as it gets" men for oss va det inte ens Kinna Stadshotell. Det gjorde inte oss nagot, vi ar vana vid betydligt lagre standard. Jag vill bara ge er en hum om hur det va. Det tog en halvtimma att komma dit pa smala grusvagar kantade av sopor genom enkla kvarter av icke fardigbyggda tegelhus i en trafik dar nyttan av regler ar lika befangd som anledningen av renlighet i charken, tuta och kor va fan.

Dag 2 Phakthing 2800m

Uppstigning tidigare an tuppen eller 04.45 narmare bestamt. Planet till Lukla lyfter 07.00 greppa det ni vill ha med er sa drar vi! Hade sa klart packat dagen innan och en buss vanta pa oss sa riktigt sa hektiskt va det inte, bara tidigt. Efter att ha checkat in hoppa vi i en buss som tog oss till planet och dar star en snubbe och pumpar dacket, kollar lufttrycket och gar i vag; kommer tillbaka pumpar lite till, kollar lufttrycket, borjar pila med silvertejp och gar ivag; kommer tillbaka och gor det en gang till medans vi andra sitter med i bussen och borjar bli lite nervosa. Att planet svaja av ens egen vikt nar man gick pa gjorde inte saken battre. Vi lyfte och vi landa och vi lever sa skit samma, dom flesta va glada over att det va tva veckor tills vi skulle ta det flyget igen. Efter att ha fatt i oss lite frukost i Lukla borjade vi ga mot Phakting som ligger tre timmar bort och 300m lagre, dar skulle vi bo for natten och bara nagra minuter efter att vi kom dit borjade det regna, vilket det gjorde resten av dagen sen sa det vi gjorde va att sitta 13 pers och spela "spoons" (ett kortspel dar man ska fa fyrtal, har for mej att det heter plump pa svenska) i sex timmar innan vi gick och la oss.

Dag 3 Namche Bazar 3500m

Upp och hoppa klockan 06.30 for frukost vid 7 tiden innan vi drog vidare for Namche Bazar. Idag skulle vi upp 700m och det skulle ta 7 timmar (inklusive lunch).
Vi lunkade pa alihopa i olika tempon, en snabb grupp och en langsam, over stock och sten, diskutabla stentrappor och fem stycken hangbroar varav den sista va 75m hog och under rann milkyriver som kommer ifran Kumbhu icefall (Everest) och moter upp med en flod ifran Tibet under oss. Vi som inte lider av allvarlig hojdskrack kunde inte lata bli att satta bron i gungning, vilket kanske inte va sa snallt men det tycktes kul for stunden.
Efter fyra timmar at vi lunch och vilade upp oss lite innan vi tog de sista tre timmarna for dagen. Det va nu den jobbiga biten kom for an sa lange hade vi bara gatt upp 200m, vilket betyder att vi har 500m uppat kvar. Kort och gott va det ingen som skutta och log nar vi kom till Namche,
det gjorde vi dagen efter.

Dag 4 Namche Bazar aklimatisering

Den forsta aklimatiseringsdagen da vi skulle ta en promenad 300m upp till en "flygplats" dar flygplan inte kan landa, den anvands mest for helikoptrar och idag fraktade dom ner tva Sherpas som hade dott i Base Camp efter att ha druckit for mycket vin. (hojd och alkohol gar verkligen inte hand i hand) Pa tal om dodsfall sa va det aven tva Japaner som dog pa berget mittemot Namche Bazar ett par dagar innan vi kom dit. Deras lina gick visst av och det brukar inte ga sa bra da.
Vi gick ocksa till Sagarmatha (Everest pa Nepalesiska) national park dar vi aven fick var forsta glimt av berget langt bort i den kantiga horizonten. Har pa 3500m borjade vadret markas av, Vi vakade till ett ordentligt snoregn och skot upp promenaden till eftermiddagen da det hade slutat snoa och istallet va stralande solsken och varmt. Senare uppe vid flygplatsen kom ett moln och det blev kallt och javligt igen.
Resten av dagen va fritid och ett bra lage att kopa de klader man behovde for det kallare vadret langre upp eftersom Namche ar den sista riktiga byn, efter detta blir det bara Teahuts. Jag och tyrra hitta varsin akta Columbia respektive North face jacka for 130kr och 200kr plus lite annat smatt och gott, pretty good deal eh?

Dag 5 Porche 3800m

Har har ingen tid att sitta och dega i mer an en dag. Solen skiner, vinden kyler och molnen ar for tillfallet och staller till det nagon annan stans, Lemmeltaget gar vidare. Vi har sju timmar att avverka och det pa smala stigar langst bergsvaggarna dar bergsgeten i dig satts pa prov. Har ar utsikten av den typ att du kan sitta i timmar och bara stirra fran hoger till vanster. En harmonisk kanskla av lugn och frihet kommer over dig och du har fa ganger matt sa bra. Da klappar en javla Sherpa dig pa axeln, skriker "JamJam!" (kom igen) med ett leende och gar visslande vidare och allt du kan gora ar att hanga pa for du vet att imorn ar utsikten annu battre. Vi nar 4000m vid 12 tiden och stannar i ett litet hus for att ata lunch och anvanda toan dem olyckliga som behover. Ni forstar att toan och alla andra toaletter langst vagen ar exakt som den i Slumdog millionair, ni vet vilken om ni sett filmen. Matta och belatna borjar vi klattra nerat 300m for att korsa en flod pa en bro byggt pa foljande vis: tva stockar ligger sida vid sida med 1m mellanrum och pa dom ligger spanskivor lite overlappande for stabillitetens skull. JamJam! Klockan fem nan gang kom vi i alla fall fram till den lilla Sherpabyn Porche och dar fick vi varsitt rum och kunde antligen slappna av for dagen. Kortspel va val huvudsysslan pa kvallarna och efter att ha fatt en handfull olika spel forklarade kande jag (Huzell) att det va dags att bidra med nagot sa jag larde dom Chicago. Det blev en hit, skit ocksa!

Dag 6 och 7 Ding botche 4200m

Annu en dag med 7 timmars promenad over stock och sten, upp och ner for trappor a la stenras och traden lamnar vi bakom oss for nu ar vi over den gransen. Senare pa eftermiddagen kom vi slitna fram till Ding botche dar vi skulle stanna i tva natter, dags att acklimatisera sig igen. Efter frukost gick vi upp till 4700m och fick en bra overblick av Ding botche och bergen runtomkring. Nu borjar verkligen hojden spela in och man kanner att det kommer bli jobbigt de narmsta dagarna. Pa eftermiddagen stack vi nagra stycken till vad vi antog maste vara varldens hogst belagna snookerbord och med tva Engelsman fick man en bra kurs i snooker. Resten av kvallen bestod av kortspel och det va sa klart Chicago som gallde, morgonen efter drog vi vidare.

Dag 8 Lobosche 5100m

Bara 5 timmar att ga idag och dom forsta 3 ar pa "slat" mark for att sedan fa dom sista 2 med brant uppfor. Vi kom i alla fall fram och efter lunch tog vi som ville en lite promenad bort for att spana in Kumbhu glaciaren som kommer ner fran Everest. Det blev inte mycket annat gjort har, vi gick alla och la oss ganska tidigt och langtade till dagen efter da vi antligen skulle komma fram till Base Camp.

Dag 9 Base Camp day 5300m

Nio timmar hade vi framfor oss idag men med tanke pa vart vi skulle sa va det ingen som klagade. Det kandes till och med lite lattare att ga idag, men bara lite. Vi kom efter sju timmar fram till stallet dar vi skulle spendera natten och efter att ha vilat dar en stund och fatt i sig lite mat tog vi sista biten till Base Camp dar vi mottes av en lapp fastknuten pa en sten som sa hit men inte langre. Antar att det ar lite storande for dom som ska klattra att ha en massa trekkers som springer runt talten. Skit samma vi dar, Everest base camp, och alla tog till vara pa den halvtimme vi hade pa oss innan vi va tvungna att ga tillbaka. Det blev gruppfoton och vanliga foton till hoger och vanster, ol och vin skulle drickas eftersom det ar bland det sista du ska dricka pa hoga hojder och vi maste ju sjalvklart stapla lite sten innan vi drar. Pa vagen tillbaka sa Everest hej da genom att slappa los en lavin som braka danande ner i dalen. Det va den storsta lavin varan guide hade sett och eftersom vi hade gatt och letat efter potentiella laviner dom senaste dagarna blev det ett bra avslut pa dagen.

Dag 10 Khala patar 5560m

Klockan ar 04.45 och vi ska bestiga ett berg innan frukost. Det ar fortfarande morkt och genom fonstret hor man hur vinden harjar utanfor. Men vad gor man, man biter ihop och tar pa sig allt man har i vaskan sen ar det bara att borja. Det skulle ta 2.30 att komma upp men Jag, tyrra och Daniel lyckades na toppen pa 1.40, vilket kandes bra. Vi blev till och med lite forvanade over att vi hade kommit upp sa fort for eftersom det bara va 50% syre har uppe va man helt utmattat efter fyra steg och det enda som gick i tankarna va menigen "ga for helvete!". Vi har aldrig kannt oss mer som Zombies an denna morgon, men samtidigt som vi gick uppat hangde solen med och borjade sakta kika fram bakom bergen, bakom Everest, och den starka vinden som nastan blaste ner oss skickade upp moln av sno fran bergen runtom som seglade over topparna och reflekterade solens stralar. Nar man val satt dar uppe pa toppen kandes beloningen nastan for mycket och hur jobbigt man an hade haft det dom senaste 10 dagarna tycktes nu allt anda bara ha varit "a walk in the park".

Australia zoo och en Singapore sling tack!

Brisbane, annu en storstad med hoghus, trafik, affarer, tunnelbana och allt dartill. Det ar inte speciellt kul i storstader, man trottnar efter ett par dagar. Kanske ar for att man vet att man inte ska stanna har utan bara ar pa genomresa sa det ar inte ens nagon ide att lagga energi pa att lara kanna staden pa djupet. Vi fick anda gjort en utflykt nar vi va har och det blev sa klart till Australia zoo, home of Steve Irwin. 2 timmar med tag, 3min med shuttlebus och 45 dollar till hon i kassan sa va man inne; Karta fick man ma.Vi hade 4 timmar pa oss och i borjan kandes det lite tight men det visade sig va ratt lagom till slut. Vi fick sett Koalorna, Krokodilerna, Ormarna, Wombatsen, Elefanterna, Faglarna, Odlorna, Tigrarna, Skoldpaddorna, Pandorna, inte jatte pandan en san har dom inte, sma och roda va dom. Sag ut som langhariga ravar, och sjalvklart fick vi fikat lite med Kangruna. Hittade aven en minneshall dar folk hade skickat in bruna skjortor och shorts med sina halsningar till Steve och hans familj. Jag vet inte hur magna skjortor och shorts som hangde dar men man hade inte riktigt tid att lasa allt som stog dar om man ville se nagra djur ocksa. Det kanske va tur for det va lite jobbigt att lasa vad dom skrivit och se hur mycket folket faktiskt alskade Steve och vad han gjorde for bade djuren, naturen och Oz. Hela stallet sken av Steve och personalen hyllade honom i sina shower och gav ifran sig en kansla av att dom nastan va arade att fa jobba pa hans Zoo, vilket va valdigt fint att se. For vem vet vad han hade kunnat astakomma om det som hande aldrig skett.

For att fa betat av ytterligare nagra mil pa vart Greyhoundpass akte vi till Surfers Paradise och fann att det va typ som alla andra stallen pa ostkusten, party party och lite mer party. Surfing va det, som namnet tyder pa, gott om ocksa och sjalvklart skulle vi lara oss sant. Det har vi ju vantat pa sen vi akte hemifran. En tva-timmars lektion kostade 35 dollar med brada, vi tog tva och har nog fatt hyfsat grepp om saken. Det va vad han sa i alla fall. Ska ta nagra bigwaves efter Nepal sen.

Vi gled vidare ner till Byron bay dar vi spenderade nagra dagar med att inte gora speciellt mycket. Valdigt soft stalle dar det sa klart ocksa va party hela tiden. Fan va torra vi later som aker ner langst Australiens ostkust och klagar pa att folk festar men det beror nog delvis pa att vi sjalva inte har rad och pa det faktum att en trodde allt skulle va lite "mer" helt enkelt. Byron bay ar inte mer an Varberg det ar bara dyrare. Hela landet ar dyrare, sa suget pa att slanga massa pengar pa svindyr ol pa en bar som inte slar en bra utekvall i Varberg ar inte speciellt stort. maste faktiskt saga att utover barriar revet och Fraiser Island sa ar jag (vet inte hur tyrra kanner) ratt besviken pa den har kusten och kanner att jag hellre hade skitit i allt soder om cairns och akt till Uluru (Ayers rock) istallet. Den stenen har jag ju alltid velat se men det far tyvarr vanta tills nasta gang man kommer hit och tar vastkusten. Tillbaka i Sydney blev det inte mycket gjort eftersom vi redan sett staden sa for dom dagarna har nog ni dar hemma mer intressanta saker att beratta. Vi hamta vara kinesiska visum, thats about it. Tisdag den 5 Maj va det dags att flyga igen och denna gangen till Singapore dar vi har 3 dagar att fordriva innan vi flyger vidare mot Nepal. Denna gangen fick vi antligen ett plan som gjorde flygning kul. En Airbus A380 som rymmer 480 passagerare dar vi va tva och nagon fet amerikan sakert va tre. TV satt det en i satet framfor och med atta timmar att flyga och en databas filmer, serier och spel m.m. att underhalla sig med kandes det riktigt bra faktiskt. Vi hoppa ju nastan i taket nar vi horde att flyget tog atta timmar istallet for sex som vi forst trodde.

Sa hur va da Singapore? helt arligt sa ar stallet ratt trakigt faktiskt. Annu en storstad sa klart bara det att hela landet ar storstaden sa det finns inte direkt nagonstan att aka. Visst du kan shoppa i Chinatown, Little India eller langst shoppinggatan Orchard Rd dar kopcentrumen ligger vagg i vagg. Men det gor dom i resten av staden ocksa, med nagra kontorsskyskrapor inslangda lite har och dar. Folket ar otroligt trevliga och nej det ar inte forbjudet att spotta pa gatan men ja, tuggummi ar forbjudet. Dock inte av den anledning att det skrapar ner utan for att dorrarna pa tunnelbanetagen har klistrats fast av dom vi nagra tillfallen, vilket har lett till stora forseningar i tidtabellen och sa vidare. Staden ar inte speciellt ren annars, inte renare an nagon annan Europeisk stad i alla fall. Det dar med att smuggla droger ar atminstonde sant och det racker att det ar i samma vikt som ett 20 cents mynt, vilket ar lite mindre an en 50 oring. Straffet ar for er som inte vet hangning rtt upp och ner, i fotterna.....na, skoja bara du hangs pa riktigt...sa du dor. Sa va tur att vi han fa salt allt kokain vi hade innan vi lamna Sydney. Eller hur Morsorna?

Ikvall aker vi hur som helst till Nepal och pa Sondag bar det av over kullarna och langt bort (vilken lat?) sa nu kommer det inte upp nagot pa minst tva veckor. Hall till godo med det som finns sa kommer det forhoppningsvis riktigt bra grejer sen. Vi sag Star trek filmen igar foresten, den va tunn.

Kirk out.

Nagonstans ovanfor regnbagen

Det ar lunchstop, klockan ar runt midnatt
och vi sitter i en av tva Greyhoundbussar
bland ett halvt dussin trucks vid ett roadhouse
under en valdigt stjarnklar natthimmel dar
man enkelt kan urskilja "the southern cross" och dar gatulamporna inte stor ligger Vintergatan som en stor skimrande galaktisk passage.


Vi ar pa vag ner till Sydney igen efter en vecka i Cairns. En liten stad vid kusten i norra Queensland. En turisthala dar britten super skallen av sej i sitt forna imperium och dar svensken kommer efter och tror han ar "cool". Har ar det fest varje kvall och hostellen marknadsfor sig med hur bra party och billig alkohol dom har istallet for billiga rum och bra standard. Man kanner sig lite som en utboling nar man gar och lagger sig nykter i en tom sovsal men vi har inget emot att va tva Misfits on the eastcoast. Vi har ju vart ute pa revet i fyra dagar!
Taka hette baden vi borda och for 6000kr fick vi en egen hytt, tre mal mat och frukt, kaffe och dylikt. Utrustningen ingick och under resan skulle vi gora 10 dyk pa 6 olika stallen i the great barrier reef. Vi kasta loss pa tisdagkvallen och satte kurs norr mot Cape Cod, under kvallen va det informationsmote och middag plus san dar get to know the rest-time.
Frukost va klockan 07.00 och 45 minuter senare va det forsta dyket planerat. Vi hade tva dyk vid Cape Cod under formiddagen och det forsta va fritt medans det andra va ett sa kallat Cod feeding dar alla satt i en stor ring pa botten och Ed (en tjock Irlandsk snubbe som inte kunde sluta dra daliga skamt) simma runt med en matlada och matade dessa enorma Cod fiskarna medans ett stim av mindre valtandade fiskar forsokte sno at sig sa mycket mat dom kunde. Efter detta kunde man sticka ivag och gora annat tills tanken va slut och vi han val inte mer an att lamna matningen innan vi sag var forsta haj, en 2m lang Grey reef shark ca 15m langre fram. Aven om dom bara ar "ute och gar" (eller patrulerar kanske passar battre) sa ar dom snabba och det ar ingen ide att forsoka simma ikapp dom, vi prova, utan man far hoppas att man moter en eller att den simmar forbi sa nara som mojligt.
Vi va val bada lite fundersama pa hur en skulle reagera nar man forst sag en haj men radd blev man inte, snarare exalterad och fascinerad av dom. Nar vi kom upp efter det andra nattdyket fick vi reda pa att vi hade dyk med tjurhajar och fan va en ville sett dom! For er som inte vet sa ar tjurhajen den 3:e farligaste hajen i varlden efter vithaj och tigerhaj. Den blir mellan 2-4m lang och vager mella 90-250kg. Det ar den haj som har flest attacker mot manniskor, antagligen eftrsom den kan rora sig i bade sot och saltvatten och ga in pa vatten djupare an 1m.
Efter Cape Cod stack vi till Pixies pinnacle, en pelare pa 30m, Har fanns Nemo och c.o. och aven den grymt frana Drakfisken, du vet den dar som du kan do av om man inte filear den ratt.Tva dyk vid Steve's bommie, ett vi 2 2/3 och ett nattdyk vid Beer garden va schemat for dag tva.Under formiddagen dag 3 va de tva sista dyken planerade vid Troppos och nar tanken borja sina under forsta dyket drog vi oss mot baten for att roligt nog mota en havsskoldpadda pa vagen som vi satte av som tva skott mot utan en tanke pa att vi snart bara har 50 bar kvar och MASTE upp. Skit i det vi maste spana in skoldpaddan lite forst och jag simma upp jamsides med honom medans tyrra lag bakom och film. Blicken jag fick va val i form av "vad vill du nu da?" antar att han kanske ar lite trott pa dykare men vi ville bara saga hej!

Val tillbaka i Cairns och pa land igen hade vi helgen att fordriva innan vi borjade dra oss ner mot Sydney igen. Det blev val inte mycket gjort riktigt, lag vid Lagoonen (en jatte stor pool) som dom har dar for av nagon anledning vill dom inte bada i havet. Det va lika dant nar vi kom ner till Airlie Beach, dar hade dom ocksa en lagoon man skulle bada i och det va helt tomt i havet. Har stannade vi en natt och det rackte verkligen, det har stallet va varre an Cairns och aven om vi traffa en fornojd Irlandare sa kandes det valdigt lagom att aka vidare med nattbussen dagen efter. Det man tydligen skulle gora har va att segla omkring Whitsundays. Segla!? Betala 200-300 dollar for att segla runt lite fina oar kanns inte sa intressant. Na, da blev det battre nar vi kom ner till Hervey bay och tog en dagstur ut till Fraiser Island, varldens storsta sando. Dock hade stormen som harjat har nagra veckor innan spolat bort sanna hiskeliga mangder sand fran stranden sa over halva 75 mile beach va okorbar.
Fraiser Island ar kant for Dingos, skogen, Lake Mckenzie, Eli creek och meheno shipwreck som ar ett gammalt skepp byggt 1905 sjosatt pa stranden har 1935.Vi hade en guide som kallades Captain Kangaroo av nagon konstig anledning men han va valdigt bra och kunde mycket om on sa information hade man gott om nar man akte tillbaka till Hervey bay.
T.ex sa han att Fraiser Island innehaller mer sotvatten an det finns saltvatten i Sydney harbour, och det ar mycket vatten det. Han beratta aven om timmerindustrin som starta har i borjan av 1900-talet (tror jag det va) och stangdes 1991 nar on valdes in pa World heritage list. Det ar aven det enda stallet pa sodra hemisfaren dar det finns trad med "needles" tydligen (dom finns egentligen bara pa norra hemisfaren).



Nu ar visst lunchstoppet over och det ar dags att fortsatta natturen. Se om man kan fa nagon somn eller om man ska behova sitta vaken hela natten. Nacken kommer inte ma sa bra imorn i alla fall, det brukar den inte gora. Inga ar med och allting glomt? bra da aker vi, om nagra timmar ar vi i Brisbane.

Storstadsliv

Tidsomstallningen sommartid/vintertid lyckas alltid vara en liten djavel for nagra oskyldiga sjalar har i varlden; denna gangen va vi tva av dom.
Det ar Lordag den 4 April och vi har anlant i Auckland. Det ar en dag av vantan, en vantan pa dagen efter dadet bar av mot Australien. Det ar aven dagen da vi pa norra hemisfaren vrider fram klockan en timma till sommartid och grannarna pa den sodra hemisfaren drar den tillbaka en timma och gar ater till den riktiga tiden som vi precis lamna, vintertid.
05.40 skulle vi bli upplockade och skjutsade till flygplatsen och som dom goda lamm vi ar satt vi nere i lobbyn vid 05.30, yrvakna som fa och vantade. Efter en stunds tystnad fragade Tyrra hur det egentligen va med tiden nu, skulle vi stalla klockan en timma fram eller bak? och lika plotsligt som en domkyrkklocka i ett bibliotek fatta vi att klockan bara va strax fore fyra pa morgonen (natten) och vi va tva timmar tidiga. Kanske va darfor folk fortfarande va ute pa krogen?
Shit happens! Vi gick till ett internetcafe och lira wow i tva timmar, en bra start pa dagen.
Senare framat lunch landade vi i Sydney efter tre timmar pa planet dar vi mest sov konstigt nog. Westend backpackers hette hostellet vi hade bokat, ett stalle som Elin varmt rekomenderat sa varfor ta nagot annat. The Church som varan sovhall kallades va dock inte sa galet som vi hade hort, det va valdigt lugnt faktiskt. Sa sovet fick en.
Dagarna har i Sydney gick annars mest at till city sight-seeing och dylikt. Nagra utekvallar blev det inte av annat an att vi gick pa bio en kvall. Sag Knowing, den va ganska bra faktiskt. Nicolas Cage borjar bli mer och mer lik Sylvester Stalone, inte muskelmassigt.
Nasta plats va Melbourne och det blev nattbuss dit, vilket va ett tag sen nu.
Den har staden kanske inte ar lika fin som Sydney men den har allt annat, Plus AC/DC lane.
Vi bodde en natt i downtown och stack dagen efter ut till St.Kilda for att kika in Simon och Elins gamla "turf" (omrade for er aldre) och det va en skon citybeachwibe har med pir och nojesfalt och allt dar till. Klockrent helt enkelt.
Forsta Fredagen i Oz och forsta utekvallen sen Paddy's day i Wellington. Steve, killen vi traffa i Mexico City och som bodde har bjod ut oss till East Brunswick for att se liveband och "ha trevligt" (krypterat till "bli full"). Det va en bra kvall/natt och pa morgonen lag vi i en soffa nagonstans i Melbourne i ett rum vi inte riktigt kande igen. Det va hemma hos hans flickvan och Steve skjutsade hem oss till St.Kilda lite senare.
Lordagen blev en bakfylledag med rage och pa Sondagen flog vi till Cairns och varmen.

I call New Zealand home

Dunedin, Nya Zealands forsta stad och hem till Cadbury Chocolate factory dar vi sjalvklart tog en tour.
Det va val inte som hos Willy Wonka precis, inga Ompa loompas utan gubbar och tanter i lila hangslebyxor. Istallet for en chokladflod va de pipelines i taket men fallet hade dom. Ett ton smalt choklad foll 28 meter pa 28 sekunder. Utover det fick vi se hur dom gor chokladbars, paskagg och allt annat ihaligt. Blev Lord of the Rings maraton den kvallen med all choklad vi fatt. Stack aven till ett gym och tog kanske lite for lang tid pa oss i omkladningsrummet for nar vi kom ut va det backsvart i hela lokalen och nar Tyrra forsokte ga ut genom entredorn gick larmet. Sa dar stog vi som tva fan och viste inte riktigt va vi skulle gora. Efter att ha lyst oss fram med mobilerna kom vi ner pa forsta vaning och kunde smita ut geonm nodutgangen for att sen ga visslandes hemat. Vada? vi har inte vart pa nat gym.
Vi bytte ut bussen till Queenstown mot ett Scenic train trail istallet. Det va tydligen en Worldwide-must do-track och visst det va val fint. Akte vagnar fran 20-talet genom vad jag tror man kallar vacker natur. Tror att Transibiriska kommer va snappet battre dock. Eftersom taget inte gick hela vagen till Queenstown fick vi ta buss sista biten anda och rullade in i Nya Zealands Aspen runt atta pa fredakvallen. Har bor 24000 manniskor och for 18 manader sedan bodde har bara 10 000 sa stallet vaxer. Staden ligger vid en relativt stor sjo (tror det ar NZ tredje storsta) kallad Wakatipu, vilket betyder "halet efter den sovande jatten". Det finns en historia bakom det men jag orkar inte dra det nu. Lordagen gick till att spana in stan och pa Sondagen akte vi till Milford Sound som ar en fjord i fjordland national park, vilket ar ett maste att besoka nar man ar pa sydon. Kommer man hit en regnig dag kan man se runt tusen vattenfall. Vi va har under en av dom femtio regnfria dagarna dom har pa ett ar sa vi sag tva. Men det gjorde inget, va bra anda. En flock delfiner simmade med oss. Det fick bli en natt i Te Anau som ligger vi NZ nast storsta sjo "Lake Te Anau" dar vattnet ar sa rent att man kan dricka direkt ur sjon. Det finns en grotta 20 minuter ifran byn och om jag inte minns fel sa ar det den som har gett namn at sjon. I vilket fall sa ar grottan kand for lysmaskar som bor dar inne. Har du sett Planet Earth sa vet du vilka jag menar. Har du inte sa vet du inte. Dagen efter hade vi varsin aktivitet planerad, Tyrra skulle hoppa Bungy Jump och jag tankte kora Paragliding. Prata med min kara far senare och fick reda pa att min marsbudget va slut sa det sluta med att Tyrra hoppa Bungy Jump och jag tog en promenad. Det va val kul att ga lite, sag en golfbana och Tyrra fick en T-shirt. Innan vi stack va vi tvugna att ta en Fergburger ocksa, och det kan ha varit den basta burgaren nagonsin! seriost.
Nasta morgon bar det av mot Christchurch med ett fotostopp vid Mt Cook. Vi hamna pa ett litet hostel pa Manchester street dar dom hade gratis cyklar sa det blev ett par dar cyklandes runt staden innan vi tog en buss upp till Kaikoura for att aka pa valjakt. Vadret kunde vart battre och sjon gick ratt bra. tog val fem minuter innan man borja kanna friska vindar med spya i luften. Vi fick de en Kaskelott i alla fall och den stora Wandering Albatross. Dagen innan tog vi en lang promenad bort till salkolonin som skulle va vart ett besok. Vi sag tre stycken och fros arslet av oss. vi gick hem sen och spela Monopol. Efter valturen tog vi en buss tillbaka till Christchurch dar det inte har blivit sa mycket gjort an, vi orkar inte riktigt. Imorn flyger vi till Auckland och ska val forsoka aka upp i Sky tower. Saga hej da till denna manads hem. Det har vart bra har, kanske lite for bra men allt har ju sitt slut och nu blir det en manad i Australien istallet, vilket nog blir minst lika bra.

Ursakta om jag ar lite kortrandig men jag orkar egentligen inte skriva idag. Men jag antar att ni har vantat lange nog sa jag har bitit ihop, varsagod.

Maorier, Rugby och allt dar i mellan

Ta en gryta. Slang i lite norska fjordar och smalandska skogar. Kalixalven med allt dar till och Stockholms skargard. I med en skopa Danmark och stro pa lite tropiskt. Lat det gasa i nagra miljoner ar och kasta det i havet. Befolka det med Maorier och fornojda vastlanningar. Dop det till Nya Zealand och servera det sedan i sin helhet med ett glas vin eller en lokal lager. Njut av vad du bjuds pa och forsok sen komma pa en anledning till varfor du nagonsin skulle vilja aka harifran.

Med forstarkning hemifran i form av Viktor har vi de senaste tva veckorna varit en trio inkraktare i detta fantastiska land dar vi har strykt omkring norra on fran Auckland till Wellington via Rotorua och Taupo. I Auckland, NZ storsta stad med 1,1 milj inv, spenderade vi tre dagar med langpromenader, lite shopping och ett besok pa ett sant dar undervattensstalle som jag har glomt namnet pa. Men dom hade ett gang hajar, en havsskoldpadda, rockor stora som orientaliska mattor och en koloni pingviner i en salig blandning. Vi va aven pa Rugby, som har blivit lite av en ny favoritsport, och sag the mighty blues vs the rappid sharks. Det forstnamnda fran Auckland och det andra fran Syd afrika. En match i super 14 ligan dar Sharks kom segrande ur. Super 14 ar som Champions League mellan Syd afrika NZ och Oz.
NZ ar ett valdigt miljomedvetet och renligt land, vilket ar nagot som vi alla borde se upp till och ta efter. Men eftersom man inte fick kopa och ta in alkohol pa hostellet (antagligen for att man skulle kopa i deras bar) eller dricka pa allman plats va det lite svart att kopa ett gang ol i affaren och hitta nagonstan att sitta. Nu va det sa att vi hade Viktor med oss och han var javlar i mej pa semester och han ville dricka nagra ol!
Det slutade med att vi smog upp i parken bland A-lagarna med en ryggsack full av ol och satte oss dar under en kanon som tre Surrikater runt en radar och forsokte "njuta" av ett par bars.
Det kandes ratt omotiverat och nastan lojligt att sitta dar och ge myndigheten ett milt finger. Men vi hade en trevlig pratstund och nar olen va slut gick vi tillbaka och sa va det med den saken.
I Rotorua va det forsranning och sprint car som gallde. Vi droppa ett sju meter hogt vattenfall och hangde jamte baten i en fors plus lite annat under en timme eller vad det kan ha varit.
Otroligt kul va det i alla fall och maste goras igen innan vi aker harifran.
Sprint car va kortvarigt men vral skoj det med. 12 varv runt en 70 meter lang (kort?) bana med full gas men inte full kontroll, Tyrra och Viktor akte pa 13 respektive 12 sekunder. Jag kom in pa 14 och sist tack vare att det borjade regna efter mitt forsta varv. En skur som varade i fem minuter och gick over lagom till att jag va klar med mina varv. Men jag klagar inte, jag hade nog roligast. Kora vralak med slicks i en regnskur. Hell yeah!!
I Taupo akte Tyrra och Viktor ivag for att hoppa fallskarm 10 min efter att vi vaknat forsta morgonen.
Nagot jag sjalvklart ville gora ocksa men va inte riktigt beredd att lagga 500 dollar pa. Sa jag tog en baguett pa Subway och spenderade en timme pa ett internetfik nagot avundsjuk innan dom kom tillbaka och gjorde det annu varre med att beratta hur grymt bra det va.
I wellington anlande vi lagom till homegrown festivalen vilket visade sej va lite dumt eftersom varenda hostel och hotell va fullbokat. Sa efter en del om och men och telefonsamtal lyckades vi fa ett rum pa Quality hotel for 200 dollar. Det va nog dom tva sista sangarna kvar i stan tror jag men det va gott att bo pa hotell for omvaxlings skull. Wellington ar som ni nog vet huvudstaden med 300 000 inv och belaget i en vik langst ner pa norra on. En grymt go stad med lagom stort downtown sa det ar nara till allt.


Vi besokte museet dar det va gratis intrade (sa som det ska va). Vi tog bussen till Island bay for att sola och bada lite men temperaturen i vattnet va val samma som den ar i Sverige sa det blev ju inte tal om att bada. Det hela va en stor flopp egentligen, det va vi en barnfamilj och tre pensionarer pa stranden. Na! nu skiter vi i detta! tar bussen tillbaka och vilar lite. Ater nagot och ikvall firar vi St Patricks day. Det blev ett bra drag och hela staden va klatt i Irlands farger. Vi va pa Molly Malones Irish pub dar det va fullt os med Irlandsk musik och grona hattar. Hemma nangang pa smatimmarna och klockan sex skulle man sta upp for att flyga soderut till Dunedin. Det va en jobbig formiddag men vi kom fram. Viktor skulle ta bussen till Auckland en timma efter att vi stack vilket inte gick riktigt lika bra. Han tog en ofrivillig sovmorgon och fick boka en kvallsbuss istallet.
Det va kul att ha han med ett tag men da krymper faktiskt nu var trio ner till tva.
Nu ar det 14 dagar pa sydon som galler och det ska bli kul att se va den har att erbjuda.
Det va allt fran oss for det har gangen. We'll talk again soon, Cheers mate!

Kap horn and the land of fire

Forsta etappen i Argentina slutade i Cordobà dar vi tog tva dagar till att vila upp oss lite och pa satt och vis komma tillbaka till civilisationen, Roughly speaking.
Vi strosa mest omkring pa gatorna och kolla in den ena affaren efter den andra, tog en fika och njot av att kanna den harda, stabila asfalten under fotterna. Den saker och ting rullar sa dar mjukt och fint pa;
och just en san rullande sak, buss, tog vi den tredje dagen till Buenos Aires. Det tog tio timmar men vad var en dag pa bussen for oss nu for tiden?
Buenos Aires visade sej va en fin stad med manga gamla byggen och historiska platser. Sa pass mycket att se sa en city tour va vart modan. En city tour dar ett stopp vid Boca Juniors arena ingick, och dar i omradet Bocas kande man sej nastan mer Svensk an man nagonsin gjort hemma. Enkelt forklarat sa va hela omradet malat i gult och blat.
Den kvallen fordrevs pa ett internetcafè dar vi kunde spela av oss lite. Tyrra lira dota och jag hogg mej fram i Diablo II, kom till lvl 11...gott.
KLockan 13.00 nasta dag hade vi ett plan till Ushuaia pa kap horn att hinna med, vilket visade sej bli en timma sent. Sa dar fick vi sitta pa varsin plaststol, stirrandes mot vaggen mittemot och ingen frukost hade vi hunnit ata heller.
Varat hostel i Ushuaia, Free style backpackers hostel som det hette visade sej va riktigt bra med valdigt hjalpsam personal och en skon Reggae stamning over lag. En av personalen, en tjock snubbe med dreads hette Rasta Max och gick omkring med sma tuggummi paket eller tandare som gav dej stotar. Bara han gjorde det vart 10 dollar/natten att bo dar.
Ushuaia ar varldens sydligaste stad och dar bor omkring 64 000 manniskor. Till norr ligger de maktiga Anderna och mot soder pa andra sidan Beagle Channel ligger ett natur reservat i form av en o tillhorande Chile. 1 Mil till och man kommer till den Antarktiska halvon, dit en 10 dagars battur kostar 4000 dollar. Hade inte riktigt rad med det nu sa det far bli en annan gang.
Vad vi hade rad med vad en battur i Beagle Channel dar vi passera den kanda fyren (end of the world lighthouse) som va rod och vit och ganska kort, enkel och sakert valdigt funktionell men inte sa imponerande. Vi stannade till vid en liten liten o grupp dar ett femtiotal sjolejon lag och gjorde vad dom gor, vilket va ratt kul att se etfersom man aldrig har sett sjolejon innan. Pingviner och Penguin Island va sista stoppet pa turen innan vi akte tillbaka till Ushuaia. Har fanns minst 200 pingviner pa stranden och det paminde nastan lite om nar man star och tittar ut over Kosa i Varberg pa sommarn.
Nagra vaggar fram langst vattenkanten, en del star och rensar fjadrarna och en handfull leker i vattnet medans resten star och glor pa whatever. En mindre sort av Albatrossen fanns har ocksa och Krior morsan, krior. Inte lika manga som pa Island men dom fanns dar som en obekvam spanning i luften.
I vilket fall sa va det en bra battur och vi fick en gratis karta over Tierra del Fuego (land of fire) som landskapet heter, en ratt frack karta me.
Till Sondagen hade vi bokat en dagtur i nationalparken dar vi klockan 09.30 skulle bli hamtade pa hostelet for en tre och en halv timmes trekking tur, lunch och paddla kanot fran en sjo langst med en a ner till borjan av Beagle Channel. Hela turen kostade 310 pesos vilket ar ca 750 sek sa det va inte billigt. Dagen innan, Lordagen fick vi gratis entrè biljetter till en nattklubb och eftersom vi inte hade tatt mer an en ol sen Panama verkade det som en bra idè att gora det nu. Det myntades ett uttryck i Norge som lyder man lar sej av andras misstag, lar er av detta.
Efter att ha spenderat kvallen pa hostelet fram till klockan 02.00 med att spela billjard och dricka ol tankte vi kila bort till klubben och kolla laget i en halvtimma och sen sticka hem for att sova. Det visade sej dock va sa att vi kom in som gast nr 12 - 13 dar de andra satt runt nagra bord och lyssnade till nan langharig smorig trubadur typ som satt pa en barstol mitt pa golvet. Jaha, trevligt. Klockan ar halv tre och vi ar forst har!
En timme senare borjade stallet fyllas upp i nagon respektabel mangd och runt fem tiden fick vi nog och gick hem.
Fyra timmar senare vacks vi av att en av killarna fran receptionen kliver in pa rummet och sager att varan skuts vantar dar nere. Vem fan ar du? va min forsta tanke innan ogonen fick in focus och medvetandet piggna till.
- Vad ar klockan?
- 09.30
- Helvete! sag att vi kommer om tva sekunder.
5 sec senare kommer han upp igen och sager att var skuts har stuckit och kommer inte tillbaka och dar star vi pakladda och klara som fragetecken.
- vada kommer inte tillbaka! vi har betalat 300 pesos for den har javla turen.
- det ar ert eget fel sa han.
Med tanke pa att vi under alla vara dagstuer pa denna resa har fatt sitta och vanta pa folk ibland upp till en halvtimma sa va det svart att ta detta som oh well shit happens.
Fuck no! you wait, that`s what happens.
Efter lite chit chat med killen i receptionen om vad vi kunde gora tog vi en taxi till nationaparks entrèn och gick sen langst skogsvagen till campingomradet dar vi skulle ata. Jag, Tyrra och var evige ovalkomne van motvinden som va ackligt kall idag. Regnet halsade aven pa lite da och da.
Tack vare dessa tva faktorer, vinden och regnet, skulle det aven bara bli halva den tankta kanotturen eftersom man av sakerhetsskal inte fick fortsatta efter en viss punkt om det blaste for mycket. Man kunde driva ut till havs eller nat sant piss. Sa vi fick aka bill dit an rann ut i havet for att ta nagot kort innan vi begav oss hem igen. Jo men det va en bra dag, spendera resten av den med att tina under tacket. I det stora hela sa vad Tierra del fuego fantastiskt och forsta dagen tog vi taxin upp till en skidbacke med en liten glaciar langst upp och darifran hade man panorama utsikt over Beagle Channel och Ushuaia med Chile i bakgrunden.
Nu ar vi tillbaka i Buenos Aires, bada med en liten forkylning och spenderade gardagen med att inte gora ett skit. Idag ska vi forsoka ga till ett gym (sa man inte blir allt for rastlos nar man ska sitta 13 timmar pa ett flyg inatt) och betala dyra pengar for en burgare pa Hard Rock cafè.
Torsdagen den 5 mars 2009 ar en dag som faller ur var existens men det gor inget for imorn den 6 mars landar vi i Nya Zealand.

Affe varan busschauffor

Buss, Buss och annu mera buss; Bolivia blev en enda lang roadtrip genom berg och oken pa vagar varre an vallasgard i dess glansdagar under forra familjen brusks regim.
Fran Puno akte vi runt 09.00 i en buss som sen lange har betalt sig sjalv och har sakert snart gjort det igen. Har akte vi med titicaca pa vanster sida och resten av Peru till hoger, jag med huvudet begravt i en sjalvbiografi av Slash (gitarrist i Guns`n`Roses) och Tyrra holl pa med det han gor bast nar det inte finns nagot annat att gjora.
Slash ar uppe i en historia om hur han hog som ett hus blir jagad naken runt en links golfbana i Arizona av sma "predator" liknande gubbar med maskingevar nar bokstaverna borjar hoppa i obegribliga monster pa bladet och tanken om man bara sadar precis fick dyslexi slar en. Det ar val sa hans majestad konungen har det nar an haller sina tal i Orebro eller var han nu an ar. Vi va i alla fall precis inkomna i Bolivia och det va asfalten som abrupt tagit slut. Dags att ga av, har ska man stamplas ut ur Peru och in i Bolivia innan vi kan aka vidare till Copacabana (ja, det finns har med. Inte riktigt lika fint dock) dar vi har en timmes lunchrast. Den bestog av en kottbit, lite pommes frites och en 2 liters flaska vatten for det hiskeliga priset av 20sek. Tack for maten!
Ny buss for sista biten till La Paz och det har stakars fordonet hade definitivt betalt sin skuld tva ganger om men han skulle nog aldrig bli fri. Standarden pa bussarna i Bolivia ar sa langt ifran hogklassiga att dom ar nog svara att klassificera over huvud taget. Men dom rullar sa det ar val en buss.
La Paz dok anda antligen upp i en av alla dalar och sa har i efterhand kan man tycka att det vore en bra ide att fylla den dalen med vatten. Whoosh! all gone, guess I rebuild or something.
Ja det vore en bra idè for det har ar ju inte mycket att hanga i granen. Detta urfattiga land har inte ens rad att halla uppe fasaden. Har sitter gamla tanter och gubbar och tigger, vaderbitna till den grad att en bulldog har fa rynkor. Ingen rolig syn och hur mycket man an vill hjalpa dom sa kan man inte ge var och en pengar for da kan vi snart satta oss dar i deras stalle. Trafiken ar kaotiskt och man vet inte hur lang tid det kan ta att ta sig nagra kvarter i en taxi for det har med att vagarna ar till for bilar galler inte har.
- oj vilken stor och oppen rondell. Har kan vi smalla upp marknaden!
- yes, bra idè.
Na, La Paz lyckades inte charma oss. Men det ar ju inte sa latt nar ligger en lite osmaklig stank i luften och turistpolisen har lagt sin version av de tio budorden pa hostellet. Den versionen som beskriver de olika satten du kan bli ranad pa.
Det maste val ha funnits nagot bra i stan? ja, vart hostel va fint. Forutom den osmakliga lukten; och vi hittade en trevlig restaurang.
Vi uthardade en dag pa gatorna har for att sedan hoppa pa en buss igen och blasa vidare mot Uyuni och salt oknen. En resa som skulle ta hela natten och ni kommer val ihag hur vagarna va? Sa val framme med vibrationsskador i bade kropp och sjal (har fortfarande lite ryckigt ogonbryn) gick vi till var turistbyra dar vi skulle ta Jeepen ut i oknen for dagen.
Salar de Uyuni, varldens storsta saltoken och stor va den, Stor och salt.
Den bildades for 40 000 ar sedan nar den forhistoriska sjon som lag har torkade ut; kvar blev detta 10 582 km² (ungefar lika stort som Skane) stora saltfalt dar man utvinner omkring 25 000 ton salt om aret.
Mitt i oknen stannade vi vid en o tackt av kaktusar dar den hogsta va nio meter och 1200 ar gammal.
Har va det dags for lunch i form av Lamakott och sallad. Valdigt gott faktiskt om du fragar mig. Tyrra at det inte; han tyckte det sag konstigt ut, Barnunge.
Har vad det hur som helst inte svart att fordriva en timma. Det va bara att ga upp till toppen sa vad det gjort. Utsikten va fantastisk och varmen va extrem men det snoa hemma sas det sa vi njot.
Tillbaka i Uyuni blev det forst ett besok pa tagkyrkogarden innan turen va over. Gamla anglok och skal till vagnar lag utspridda bara nagra meter ifran ralsen och rosten frodades som ogras i ett blomsterland.
En pizza och en skon, men kort, nattsomn senare gick vi ater igen pa en buss. Klockan va 05.30 och vi skulle soderut mor Tupiza och forhoppnigsvis anda ner till Villamoza och gransen till Argentina.
Resan kan ni nog forestalla er, den va jobbig och lang pa hemska vagar. Men vi kom till gransen, klockan 21.00 pa kvallen. Gick med skakiga ben in pa forsta basta hostel och somna fem minuter senare. Nasta morgon bokade vi en biljett fran La Quiaca (pa andra sidan gransen) till Cordobà, Argentinas nast storsta stad med 1,5 milj invanare. Den bussen gick klockan 19.00 och skulle ta 21 timmar sa efter att ha hamtat vaskorna pa hostellet och gatt over gransen, dar vi for forsta gangen sen La Paz sag asfalt igen, hade vi nagra timmar att ta do pa. Vi kopte kex och mjukost, en yougurt och satte oss i parken for att ata frukost. Strovade omkring pa gatan resten av dagen och en kvart innan bussen skulle ga spydde jag upp den dar frukosten och satt sedan med frossa och yrsell i en buss dar AC:n fick nordvindarna att mojna. Lyckligtvis finns det vanliga sjalar har i varlden och en av dom lana mej en av sina filtar (en extremt snygg en med) sa jag kunde sova av mej skiten utan att frysa ihjal.
Hur som helst, vi klara oss igenom Bolivia oskadda. Lite grus i oronen och salt under naglarna bara.
Nu ar det 10 dagar i Argentina som vantar och vi borjar med Cordobà.

Solen ler over Titicaca

Everywhere you go, you always bring the weather with you - Travis.



Det ar markligt det har med vader t.ex. problemet med att det ska alltid vara motvind nar man gar nagonstans och skulle man ge upp och vanda hem da vander vinden me. Jag har varit pa gransen till raseriutbrott i stil med Kalle Anka en del blasiga dagar men ar det sa konstigt egentligen nar det kanns som att man har tusen hander som putter dig at fel hall? och att forsoka resonera med problemet har aldrig lyckats for ja det ar ju anda vinden vi pratar om. Ett annat typiskt exempel ar ju det att nar man val har planerat en dag sa ska man vakna den morgonen till att hela himmlen oppnar sig. Eller annu varre, man far det dar lilla svarta molnet som hanger over enbart dig. varken jag eller tyrra ar kristna sa vi behover inte latsas som att vi tycker gud ar allsmaktig och forlatande, vi vet att han ar en irriterande liten djavel som gillar att retas och gora livet lite jobbigare an vad det behover vara. Ungefar i stil med barn vid en myrstack. Men han kan inte vara djavlig mot alla hela tiden.


Vi kom till hamnstaden Puno vid titicacasjon sent pa torsdags eftermiddag. En torsdag da molnen lag tungt over staden och eftersom vi befann oss 3800 meters hojd kandes det nastan som att man kunde stracka sig och knuffa undan dem. Askan hagrade borta vid horizonten och allt sag en aning morkt ut samtidigt som det lag en liten chans till forbattring i luften. Morgonen efter skulle vi ut pa en tvadagars tur pa titicaca och strax efter att vi gatt och lagt oss sa kom den dar askan dundrandes in over puno. En mork matta laddad med miljoner vattenspridare och trasiga blota sladdar.
Det badade inte gott, ska man behova sta ut med det har i tva dagar pa sjon?
Men som sagt, gud kan inte djavlas med alla hela tiden sa vi vakna till en bla himmel och en stor glad sol att borja dagen med. Forsta stoppet va hos folket pa de flytande oarna som dom sjalva byggde av vass. Jag vet inte riktigt va dom sysselsatte sig med har ute forutom att sy sma mattor och dylikt, for mycket annat fanns det inte att gora. En av oarna hade skolan dar barnen gick tills dom va runt 13 da dom fick ta sig till Puno for hogstadiet och gymnasiet och senare Lima for vidareutbildning. All undervisning pa oarna va bade pa spanska och pa det lokala indianspraket som jag har glomt namnet pa. Kanske ar vart att namna att alla de har gamla indanspraken fortfarande lever, anda fran Mexico city och nerat.
Vidare mot nasta o och sista stoppet for dagen, on Amantani. Har fick vi varsin familj att bo hos och resten av dagen va planerad med utflykt upp till toppen av on (nanstans over 4000moh) och en traditionell fest pa kvallen dar alla skulle ha pa sig ratt klader vilket betyder att vi killar fick en Poncho och jag fick nog den samsta Ponchon i varlden. Det fanns massa snygga fargglada och fint broderade.... Jag fick en gra.
Dagen efter stod vi upp klockan 05.30 for att hanga med Carlos och Natalie fran Chile upp till toppen igen for att se soluppgangen vilket blev en hyfsad morgonpromenad.
Klockan 08.00 gick baten vidare till den sista on dar vi skulle ata lunch och egentligen bara kika lite.
Senare pa eftemiddagen runt fyra tiden kom vi tillbaka till Puno och vi hann inte mycket mer an att hitta en restaurang innan gud kom pa oss och skar upp himmelen igen. Men det gjorde inte sa mycket nu for dagen efter dog vi till Bolivia och det landet kanner han inte till. Ha, screw you god!!

Hiram Bingham`s Machu Picchu

Peru



Yta: 1 285 220 km²
Befolkning: 28 302 603
Huvudstad: Lima
Erkand sjalvstandighet: 28 juli 1821
Forsta demokratiska val: 2001
Valuta: Nuevo Sol (1 sol = 2,3sek)
Huvudstad: Lima



Lima grundades av conquistadoren Francisco Pizarro den 18 Januari 1535 och fick sitt namn efter de tre vise mannen: Ciudad de los Reyes (svenska: Kungarnas stad) eller Los Reyes. Stadens läge avgjordes den 6 januari, vilket är trettondedag jul och därför valdes detta namn syftande på de tre vise männen. Det kastilianska namnet på staden användes till en början men ersattes sedan med namnet "Lima" som är en förvanskning av namnet på floden Rimac som rinner genom staden (på quechua) - båda namnen förekom dock på kartor under en period.
En sägen i Lima säger att de invaderande spanjorerna hade frågat lokalbefolkningen var det bästa stället att bygga en stad var, och lokalbefolkningen (som hämnd) hade pekat ut platsen där Lima ligger. Många anser att klimatet i Lima är det sämsta i hela Peru; några mil söder om Lima är det betydligt soligare väder.

Vi bodde i Miraflores, ett valdigt fint omrade men i det stora hela va Lima ganska ointressant, Just another big city.

Tva dagar senare tog vi bussen till Cuzco, den skulle ta 21 timmar. Val framme och incheckade pa hostellet blev det annu en gang tid for sightseeing. Cuzco ligger pa 3400m och har runt 375 000 invanare (Lika mycket som hela Island) men Centrala Cuzco ar inte storre an centrala Varberg och resten av stan bestar av grusvagar och sma lerskjul dar folket bor packade som sillar. Overallt springer losa hundar runt i gang och lite har och dar star en forvirrad unge som inte riktigt verkar veta vart han eller hon ska ta vagen har nast. Huvudgatan bestar av orakneligt manga turistinformationer och Fotoaffarer som blandas med sma saluhallar bestaende av souveniraffarer dar alla saljer samma skit. Det blev mest att man tog ett par timmar mitt pa dagen till att strosa ner och upp for huvudgatan, satte sig pa nagon restaurang en stund och gick senare tillbaka till vart hostel och valdigt trevliga rum for att kika pa tv.

Tisdag morgon klockan 05.30 ringer alamret. Dags att ga upp, idag ar det Machu Picchu som galler.

En kopp kaffe, en banan, ett stekt agg och en bit brod till inkluderad frukost, en packad vaska med fornodenheter och oomma klader med ett glatt humor (i know) senare va vi pa tagstationen for varan 45 minuterstur till Aguas Caliente trodde vi. Taget tog visst fyra timmar och varken Ipoden eller boken va me. Typiskt!

vagnens layout va av den typ att man satt fyra stycken mittemot varann och som vanligt va dom som i all kollektivtrafik lite for optimistiska med hur mycket plats en manniska behover. Sa efter att ha suttit i fyra timmer med benen ihopflatade med dom mittemot (dar han va stor och harig som ett troll eller forenklat en hammerfall fjant superkat i sin Canon systemkamera och hon en brittney spears diggande tjock flickvan) och trasmak darefter kom vi antligen fram. Det va den drygaste tagresa vi vart med om och vi maste ta den en gang till. Da slapp vi i all fall trollet men istallet fick vi tva halvfeta homosexuella spaniorer varav den ena va i 50 ars aldern och den andra sent 20. Dom va aven lite for kelsugna for att man inte skulle kanna sig jatteobekvam sittandes mittemot med benen an en gang ihopflatade och fyra timmar hem. Kort och gott, taget sog!

Men det va faktiskt modan vart for Machu Picchu va nagot helt otroligt haftigt och aven om man har sett bilder har ifran sakert hundra ganger sa tappa man anda andan lite nar man helst plotsligt stog dar i ett av dom dar korten.

Var guide for dagen va som dom alla har varit lite halvdan pa engelska men det va inte varre an att man bara fick koncentrera sig lite mer nar han pratade, vilket kanske var bra for man tog in allt han hade att saga lite mer an annars. Han berattade om hur livet sag ut har och hur staden va uppdelad i industriomrade kontra tempel och boendeomrade. Hur mycket energi hade lagts pa byggnaderna beroende pa om det va ett vanligt hus eller ett tempel t.ex. hade inte templen murbruk och stenarna va perfekt ihopsatta medans det vanliga huset va ett pussel ihoplimmat med murbruk. Hela staden har formen av en Condor eftersom det ar ett av Incaindianernas heliga djur och den va faktiskt planerad med en foregaende modell och platsen va noga utvald med floden nedanfor som naturligt staket.

Machu Picchu va en viktig stad i Inkaimperiet och va ihopkopplad med Cuzco (Incaimperiets huvudstad) via Inkaleden. Denna kommunicationsled skottes av speciella lopare som var och en sprang 2 mil var for att snabbt fa fram informationen eller fisken som kungen av MP hade bestallt till kvallsmat eller vise versa.

Efter nagra timmar har uppe va det dags att ta sig ner till taget igen och bege sig hemmat. Men forst kanske man skulle ata nagot.

Klockan blev fem, helvetesfarden hem, sleten och allmant matt, signing out. Go`natt

I goda vanners lag

Helvete vilken luftfuktighet det va har da! Panama city, Staden som varms upp av bade solen och trafiken. Har kanns det som att man konstant star bakom ett avgasror och att roka kanns inte riktigt lika farligt langre for va fan, du gor det ofrivilligt har.

Sent pa eftermiddagen strax innan solen gick ner kom vi till vart hostel pa via Argentina i Panama City, Ett litet stalle som lag ovanfor en Subway restaurang. Har hade vi bokat ett eget rum vilket kandes lite skont. Kunna spri ut sej lite som man ville trodde vi. Det visade sig va vad man skulle kunna klassificera som en walk-in closet dar man tryckt in en vaningssang, flakt och ett litet nattduksbord med en sketen lampa.
Vi spenderade resten av kvallen i det gemensama vardagsrummet dar tv:n stod och satt och snacka skit med en Israel och en Ny Zeelandare. Gaza kom inte pa tal....yeah right!
Nasta dag tog vi reda pa vart vi skulle dra for inte fan spenderar vi 10 dagar i den har skithalan. Sa efter att vi bladdrat igenom nagra broschyrer och hort oss omkring lite bestammde vi oss for att dra till Bocas del toro.
10 timmar med nattbussen senare klockan nanting fem pa morgonen va vi i Almirante dar vi skulle ta en taxibat (4 dollar) ut till O-gruppen Bocas del toro.
Aven om det va tidigt pa morgonen och vager pa havet sa verkade inte det va nagot grabben som korde brydde sig om. Han ratta den baten som du Anton. Hade han haft vaxlar hade han nog smallt i dom ocksa. Vi gjorde en del bra och en del mindre bra hopp mellan vagorna innan vi kom fram till Bocas dar dom flesta steg ur baten bleka som lik. Jag va bara valdigt pissenodig och tyrra hade nog inte riktigt vaknat an.
En skrynklig broschyr om nat stalle som hette Aqua lounge drog han fram ur fickan i alla fall sa dit stack vi for att hitta logi. Vi mots nar vi gar av taxibaten och in pa Aqua lounge av en stereotypisk surfarsnubbe i roda badshorts vid namn chris (formodar att han va ifran Kalifornien) som leènde fragar vad han kan hjalpa oss med. Resten av konversationen va nat i stil med foljande och tonen va lik skoldpaddan i hitta Nemo.
- Hey, we`re just wondering if you have any bed left?
- Ah no dude we`re full, but I have some hammocks that you guys can sleep in for the nigth and tomorrow...I`ll defenitley have two beds free.
- ok, sound good enough.
- Great man! and listen we got free breakfast with pancakes and toast and coffe witch is fuckin awsome man and you got showers in the dorm that you can use but I usually just jump in th water. I have`t had a shower since.....ah I can`t remember man.
The girls use up all the water. think we went through 7000 liter yesterday dude.
- Awesome man, we`re defenitley staying here!
- Alright dude! mi casa su casa man. But I should tell you that we`re having a huge party here tonight so you might wanna get wasted if you`re gonna crash in the hammocks.
- no worries!
Vakna dagen efter till halften pa golvet, till halften i hangmattan. Gick up tog en kopp kaffe och gjorde lite pannkakor. och festen? jo den va bra.
Vi tog det lite lugnt den formiddagen och jag, tyrra och alison satt och snacka skit. R.P slot upp lite senare nar han kom over.
Alison Chown ar 26 ar fran Toronto, Canada. Jobbade innan som kladdesigner men styrde om och borjade med yoga. Hon skulle till Puerto Escondito i Mexico for att ta en yogainstruktorskurs i Mars och tankte val att man kunde gora en resa av det. Hon motte upp med R.P Ivey (Robert Patrick) i San Jose, om jag inte minns fel, och dom hade hangt ihop sen dess och nar vi kom till Bocas del toro va dom veteraner pa Aqua lounge. R.P 20 ar fran strax utanfor San Fransisco, Kalifornien och verkligen inte ifran "the states". Led Zeppelin fan, rodharig och lite smagalen, Stortskon.
Han bodde gratis hemma hos tre av dom som jobbade pa stallet i utbyte av att han gjorde skitgorat.
Jag och Tyrra stack den eftermiddagen till redfrog beach och kopplade av lite i solen. Baten kostade 10 dollar dit och tillbaka.
Vi hangde med fyra tjejer fran Argentina dagen efter pa en dagstur till tre olika stallen varav ett va redfrog beach dar vi precis hade varit men skit samma. Forsta stranden va starfish beach dar sjostjarnorna lag utspridda som klinkers i sanden. Darefter akte vi igenom delfinbukten dar det for stunden va ratt dott sa vi fortsatte till nagra bungalos som stod en liten bit ut i vattnet for att bada och ata nagot. Bland det forsta vi sag dar va en enorm barracuda som lag och filofiserade i vattnet, tankte inte mer pa den utan tog ett dopp en halvtimme senare da Tyrra fragar om jag vet var barracudan ar. Inte haft en tanke pa den men jag badar nog inte mer efter att det blev sagt och val uppe pa bryggan igen fick vi syn pa den bara tva meter ifran dar jag va. Visst den kanske ger sig pa mig i forsta taget men om folk har blivit bitna av gaddor tanker fan inte jag kela med en barracuda.
Resten av dagen va klanderfri och om jag inte minns fel blev vi lite fulla den kvallen jag, tyrra, alison, R.P och tjejerna fran Argentina.
kvarvarande tid i Bocas va mer vardag dar vi kika runt i byn eller bara lag och latade oss pa Aqua lounge. Pa lordagen va det fest dar igen men annars spenderade jag, tyrra, alison och R.P mest tiden med skitsnack och bad. Det var absolut en av vara battre veckor och vi saknar stallet, stamningen, folket och livet dar.
Efter en langtrakig dag i Panama city kunde vi i alla fall dra vidare till Peru, vilket va skit trist och kandes helt fel. Da forstar man hur latt det ar att fastna nagonstans. the show must go on!.. right?