Kap horn and the land of fire

Forsta etappen i Argentina slutade i Cordobà dar vi tog tva dagar till att vila upp oss lite och pa satt och vis komma tillbaka till civilisationen, Roughly speaking.
Vi strosa mest omkring pa gatorna och kolla in den ena affaren efter den andra, tog en fika och njot av att kanna den harda, stabila asfalten under fotterna. Den saker och ting rullar sa dar mjukt och fint pa;
och just en san rullande sak, buss, tog vi den tredje dagen till Buenos Aires. Det tog tio timmar men vad var en dag pa bussen for oss nu for tiden?
Buenos Aires visade sej va en fin stad med manga gamla byggen och historiska platser. Sa pass mycket att se sa en city tour va vart modan. En city tour dar ett stopp vid Boca Juniors arena ingick, och dar i omradet Bocas kande man sej nastan mer Svensk an man nagonsin gjort hemma. Enkelt forklarat sa va hela omradet malat i gult och blat.
Den kvallen fordrevs pa ett internetcafè dar vi kunde spela av oss lite. Tyrra lira dota och jag hogg mej fram i Diablo II, kom till lvl 11...gott.
KLockan 13.00 nasta dag hade vi ett plan till Ushuaia pa kap horn att hinna med, vilket visade sej bli en timma sent. Sa dar fick vi sitta pa varsin plaststol, stirrandes mot vaggen mittemot och ingen frukost hade vi hunnit ata heller.
Varat hostel i Ushuaia, Free style backpackers hostel som det hette visade sej va riktigt bra med valdigt hjalpsam personal och en skon Reggae stamning over lag. En av personalen, en tjock snubbe med dreads hette Rasta Max och gick omkring med sma tuggummi paket eller tandare som gav dej stotar. Bara han gjorde det vart 10 dollar/natten att bo dar.
Ushuaia ar varldens sydligaste stad och dar bor omkring 64 000 manniskor. Till norr ligger de maktiga Anderna och mot soder pa andra sidan Beagle Channel ligger ett natur reservat i form av en o tillhorande Chile. 1 Mil till och man kommer till den Antarktiska halvon, dit en 10 dagars battur kostar 4000 dollar. Hade inte riktigt rad med det nu sa det far bli en annan gang.
Vad vi hade rad med vad en battur i Beagle Channel dar vi passera den kanda fyren (end of the world lighthouse) som va rod och vit och ganska kort, enkel och sakert valdigt funktionell men inte sa imponerande. Vi stannade till vid en liten liten o grupp dar ett femtiotal sjolejon lag och gjorde vad dom gor, vilket va ratt kul att se etfersom man aldrig har sett sjolejon innan. Pingviner och Penguin Island va sista stoppet pa turen innan vi akte tillbaka till Ushuaia. Har fanns minst 200 pingviner pa stranden och det paminde nastan lite om nar man star och tittar ut over Kosa i Varberg pa sommarn.
Nagra vaggar fram langst vattenkanten, en del star och rensar fjadrarna och en handfull leker i vattnet medans resten star och glor pa whatever. En mindre sort av Albatrossen fanns har ocksa och Krior morsan, krior. Inte lika manga som pa Island men dom fanns dar som en obekvam spanning i luften.
I vilket fall sa va det en bra battur och vi fick en gratis karta over Tierra del Fuego (land of fire) som landskapet heter, en ratt frack karta me.
Till Sondagen hade vi bokat en dagtur i nationalparken dar vi klockan 09.30 skulle bli hamtade pa hostelet for en tre och en halv timmes trekking tur, lunch och paddla kanot fran en sjo langst med en a ner till borjan av Beagle Channel. Hela turen kostade 310 pesos vilket ar ca 750 sek sa det va inte billigt. Dagen innan, Lordagen fick vi gratis entrè biljetter till en nattklubb och eftersom vi inte hade tatt mer an en ol sen Panama verkade det som en bra idè att gora det nu. Det myntades ett uttryck i Norge som lyder man lar sej av andras misstag, lar er av detta.
Efter att ha spenderat kvallen pa hostelet fram till klockan 02.00 med att spela billjard och dricka ol tankte vi kila bort till klubben och kolla laget i en halvtimma och sen sticka hem for att sova. Det visade sej dock va sa att vi kom in som gast nr 12 - 13 dar de andra satt runt nagra bord och lyssnade till nan langharig smorig trubadur typ som satt pa en barstol mitt pa golvet. Jaha, trevligt. Klockan ar halv tre och vi ar forst har!
En timme senare borjade stallet fyllas upp i nagon respektabel mangd och runt fem tiden fick vi nog och gick hem.
Fyra timmar senare vacks vi av att en av killarna fran receptionen kliver in pa rummet och sager att varan skuts vantar dar nere. Vem fan ar du? va min forsta tanke innan ogonen fick in focus och medvetandet piggna till.
- Vad ar klockan?
- 09.30
- Helvete! sag att vi kommer om tva sekunder.
5 sec senare kommer han upp igen och sager att var skuts har stuckit och kommer inte tillbaka och dar star vi pakladda och klara som fragetecken.
- vada kommer inte tillbaka! vi har betalat 300 pesos for den har javla turen.
- det ar ert eget fel sa han.
Med tanke pa att vi under alla vara dagstuer pa denna resa har fatt sitta och vanta pa folk ibland upp till en halvtimma sa va det svart att ta detta som oh well shit happens.
Fuck no! you wait, that`s what happens.
Efter lite chit chat med killen i receptionen om vad vi kunde gora tog vi en taxi till nationaparks entrèn och gick sen langst skogsvagen till campingomradet dar vi skulle ata. Jag, Tyrra och var evige ovalkomne van motvinden som va ackligt kall idag. Regnet halsade aven pa lite da och da.
Tack vare dessa tva faktorer, vinden och regnet, skulle det aven bara bli halva den tankta kanotturen eftersom man av sakerhetsskal inte fick fortsatta efter en viss punkt om det blaste for mycket. Man kunde driva ut till havs eller nat sant piss. Sa vi fick aka bill dit an rann ut i havet for att ta nagot kort innan vi begav oss hem igen. Jo men det va en bra dag, spendera resten av den med att tina under tacket. I det stora hela sa vad Tierra del fuego fantastiskt och forsta dagen tog vi taxin upp till en skidbacke med en liten glaciar langst upp och darifran hade man panorama utsikt over Beagle Channel och Ushuaia med Chile i bakgrunden.
Nu ar vi tillbaka i Buenos Aires, bada med en liten forkylning och spenderade gardagen med att inte gora ett skit. Idag ska vi forsoka ga till ett gym (sa man inte blir allt for rastlos nar man ska sitta 13 timmar pa ett flyg inatt) och betala dyra pengar for en burgare pa Hard Rock cafè.
Torsdagen den 5 mars 2009 ar en dag som faller ur var existens men det gor inget for imorn den 6 mars landar vi i Nya Zealand.