Nagonstans ovanfor regnbagen

Det ar lunchstop, klockan ar runt midnatt
och vi sitter i en av tva Greyhoundbussar
bland ett halvt dussin trucks vid ett roadhouse
under en valdigt stjarnklar natthimmel dar
man enkelt kan urskilja "the southern cross" och dar gatulamporna inte stor ligger Vintergatan som en stor skimrande galaktisk passage.


Vi ar pa vag ner till Sydney igen efter en vecka i Cairns. En liten stad vid kusten i norra Queensland. En turisthala dar britten super skallen av sej i sitt forna imperium och dar svensken kommer efter och tror han ar "cool". Har ar det fest varje kvall och hostellen marknadsfor sig med hur bra party och billig alkohol dom har istallet for billiga rum och bra standard. Man kanner sig lite som en utboling nar man gar och lagger sig nykter i en tom sovsal men vi har inget emot att va tva Misfits on the eastcoast. Vi har ju vart ute pa revet i fyra dagar!
Taka hette baden vi borda och for 6000kr fick vi en egen hytt, tre mal mat och frukt, kaffe och dylikt. Utrustningen ingick och under resan skulle vi gora 10 dyk pa 6 olika stallen i the great barrier reef. Vi kasta loss pa tisdagkvallen och satte kurs norr mot Cape Cod, under kvallen va det informationsmote och middag plus san dar get to know the rest-time.
Frukost va klockan 07.00 och 45 minuter senare va det forsta dyket planerat. Vi hade tva dyk vid Cape Cod under formiddagen och det forsta va fritt medans det andra va ett sa kallat Cod feeding dar alla satt i en stor ring pa botten och Ed (en tjock Irlandsk snubbe som inte kunde sluta dra daliga skamt) simma runt med en matlada och matade dessa enorma Cod fiskarna medans ett stim av mindre valtandade fiskar forsokte sno at sig sa mycket mat dom kunde. Efter detta kunde man sticka ivag och gora annat tills tanken va slut och vi han val inte mer an att lamna matningen innan vi sag var forsta haj, en 2m lang Grey reef shark ca 15m langre fram. Aven om dom bara ar "ute och gar" (eller patrulerar kanske passar battre) sa ar dom snabba och det ar ingen ide att forsoka simma ikapp dom, vi prova, utan man far hoppas att man moter en eller att den simmar forbi sa nara som mojligt.
Vi va val bada lite fundersama pa hur en skulle reagera nar man forst sag en haj men radd blev man inte, snarare exalterad och fascinerad av dom. Nar vi kom upp efter det andra nattdyket fick vi reda pa att vi hade dyk med tjurhajar och fan va en ville sett dom! For er som inte vet sa ar tjurhajen den 3:e farligaste hajen i varlden efter vithaj och tigerhaj. Den blir mellan 2-4m lang och vager mella 90-250kg. Det ar den haj som har flest attacker mot manniskor, antagligen eftrsom den kan rora sig i bade sot och saltvatten och ga in pa vatten djupare an 1m.
Efter Cape Cod stack vi till Pixies pinnacle, en pelare pa 30m, Har fanns Nemo och c.o. och aven den grymt frana Drakfisken, du vet den dar som du kan do av om man inte filear den ratt.Tva dyk vid Steve's bommie, ett vi 2 2/3 och ett nattdyk vid Beer garden va schemat for dag tva.Under formiddagen dag 3 va de tva sista dyken planerade vid Troppos och nar tanken borja sina under forsta dyket drog vi oss mot baten for att roligt nog mota en havsskoldpadda pa vagen som vi satte av som tva skott mot utan en tanke pa att vi snart bara har 50 bar kvar och MASTE upp. Skit i det vi maste spana in skoldpaddan lite forst och jag simma upp jamsides med honom medans tyrra lag bakom och film. Blicken jag fick va val i form av "vad vill du nu da?" antar att han kanske ar lite trott pa dykare men vi ville bara saga hej!

Val tillbaka i Cairns och pa land igen hade vi helgen att fordriva innan vi borjade dra oss ner mot Sydney igen. Det blev val inte mycket gjort riktigt, lag vid Lagoonen (en jatte stor pool) som dom har dar for av nagon anledning vill dom inte bada i havet. Det va lika dant nar vi kom ner till Airlie Beach, dar hade dom ocksa en lagoon man skulle bada i och det va helt tomt i havet. Har stannade vi en natt och det rackte verkligen, det har stallet va varre an Cairns och aven om vi traffa en fornojd Irlandare sa kandes det valdigt lagom att aka vidare med nattbussen dagen efter. Det man tydligen skulle gora har va att segla omkring Whitsundays. Segla!? Betala 200-300 dollar for att segla runt lite fina oar kanns inte sa intressant. Na, da blev det battre nar vi kom ner till Hervey bay och tog en dagstur ut till Fraiser Island, varldens storsta sando. Dock hade stormen som harjat har nagra veckor innan spolat bort sanna hiskeliga mangder sand fran stranden sa over halva 75 mile beach va okorbar.
Fraiser Island ar kant for Dingos, skogen, Lake Mckenzie, Eli creek och meheno shipwreck som ar ett gammalt skepp byggt 1905 sjosatt pa stranden har 1935.Vi hade en guide som kallades Captain Kangaroo av nagon konstig anledning men han va valdigt bra och kunde mycket om on sa information hade man gott om nar man akte tillbaka till Hervey bay.
T.ex sa han att Fraiser Island innehaller mer sotvatten an det finns saltvatten i Sydney harbour, och det ar mycket vatten det. Han beratta aven om timmerindustrin som starta har i borjan av 1900-talet (tror jag det va) och stangdes 1991 nar on valdes in pa World heritage list. Det ar aven det enda stallet pa sodra hemisfaren dar det finns trad med "needles" tydligen (dom finns egentligen bara pa norra hemisfaren).



Nu ar visst lunchstoppet over och det ar dags att fortsatta natturen. Se om man kan fa nagon somn eller om man ska behova sitta vaken hela natten. Nacken kommer inte ma sa bra imorn i alla fall, det brukar den inte gora. Inga ar med och allting glomt? bra da aker vi, om nagra timmar ar vi i Brisbane.