Affe varan busschauffor

Buss, Buss och annu mera buss; Bolivia blev en enda lang roadtrip genom berg och oken pa vagar varre an vallasgard i dess glansdagar under forra familjen brusks regim.
Fran Puno akte vi runt 09.00 i en buss som sen lange har betalt sig sjalv och har sakert snart gjort det igen. Har akte vi med titicaca pa vanster sida och resten av Peru till hoger, jag med huvudet begravt i en sjalvbiografi av Slash (gitarrist i Guns`n`Roses) och Tyrra holl pa med det han gor bast nar det inte finns nagot annat att gjora.
Slash ar uppe i en historia om hur han hog som ett hus blir jagad naken runt en links golfbana i Arizona av sma "predator" liknande gubbar med maskingevar nar bokstaverna borjar hoppa i obegribliga monster pa bladet och tanken om man bara sadar precis fick dyslexi slar en. Det ar val sa hans majestad konungen har det nar an haller sina tal i Orebro eller var han nu an ar. Vi va i alla fall precis inkomna i Bolivia och det va asfalten som abrupt tagit slut. Dags att ga av, har ska man stamplas ut ur Peru och in i Bolivia innan vi kan aka vidare till Copacabana (ja, det finns har med. Inte riktigt lika fint dock) dar vi har en timmes lunchrast. Den bestog av en kottbit, lite pommes frites och en 2 liters flaska vatten for det hiskeliga priset av 20sek. Tack for maten!
Ny buss for sista biten till La Paz och det har stakars fordonet hade definitivt betalt sin skuld tva ganger om men han skulle nog aldrig bli fri. Standarden pa bussarna i Bolivia ar sa langt ifran hogklassiga att dom ar nog svara att klassificera over huvud taget. Men dom rullar sa det ar val en buss.
La Paz dok anda antligen upp i en av alla dalar och sa har i efterhand kan man tycka att det vore en bra ide att fylla den dalen med vatten. Whoosh! all gone, guess I rebuild or something.
Ja det vore en bra idè for det har ar ju inte mycket att hanga i granen. Detta urfattiga land har inte ens rad att halla uppe fasaden. Har sitter gamla tanter och gubbar och tigger, vaderbitna till den grad att en bulldog har fa rynkor. Ingen rolig syn och hur mycket man an vill hjalpa dom sa kan man inte ge var och en pengar for da kan vi snart satta oss dar i deras stalle. Trafiken ar kaotiskt och man vet inte hur lang tid det kan ta att ta sig nagra kvarter i en taxi for det har med att vagarna ar till for bilar galler inte har.
- oj vilken stor och oppen rondell. Har kan vi smalla upp marknaden!
- yes, bra idè.
Na, La Paz lyckades inte charma oss. Men det ar ju inte sa latt nar ligger en lite osmaklig stank i luften och turistpolisen har lagt sin version av de tio budorden pa hostellet. Den versionen som beskriver de olika satten du kan bli ranad pa.
Det maste val ha funnits nagot bra i stan? ja, vart hostel va fint. Forutom den osmakliga lukten; och vi hittade en trevlig restaurang.
Vi uthardade en dag pa gatorna har for att sedan hoppa pa en buss igen och blasa vidare mot Uyuni och salt oknen. En resa som skulle ta hela natten och ni kommer val ihag hur vagarna va? Sa val framme med vibrationsskador i bade kropp och sjal (har fortfarande lite ryckigt ogonbryn) gick vi till var turistbyra dar vi skulle ta Jeepen ut i oknen for dagen.
Salar de Uyuni, varldens storsta saltoken och stor va den, Stor och salt.
Den bildades for 40 000 ar sedan nar den forhistoriska sjon som lag har torkade ut; kvar blev detta 10 582 km² (ungefar lika stort som Skane) stora saltfalt dar man utvinner omkring 25 000 ton salt om aret.
Mitt i oknen stannade vi vid en o tackt av kaktusar dar den hogsta va nio meter och 1200 ar gammal.
Har va det dags for lunch i form av Lamakott och sallad. Valdigt gott faktiskt om du fragar mig. Tyrra at det inte; han tyckte det sag konstigt ut, Barnunge.
Har vad det hur som helst inte svart att fordriva en timma. Det va bara att ga upp till toppen sa vad det gjort. Utsikten va fantastisk och varmen va extrem men det snoa hemma sas det sa vi njot.
Tillbaka i Uyuni blev det forst ett besok pa tagkyrkogarden innan turen va over. Gamla anglok och skal till vagnar lag utspridda bara nagra meter ifran ralsen och rosten frodades som ogras i ett blomsterland.
En pizza och en skon, men kort, nattsomn senare gick vi ater igen pa en buss. Klockan va 05.30 och vi skulle soderut mor Tupiza och forhoppnigsvis anda ner till Villamoza och gransen till Argentina.
Resan kan ni nog forestalla er, den va jobbig och lang pa hemska vagar. Men vi kom till gransen, klockan 21.00 pa kvallen. Gick med skakiga ben in pa forsta basta hostel och somna fem minuter senare. Nasta morgon bokade vi en biljett fran La Quiaca (pa andra sidan gransen) till Cordobà, Argentinas nast storsta stad med 1,5 milj invanare. Den bussen gick klockan 19.00 och skulle ta 21 timmar sa efter att ha hamtat vaskorna pa hostellet och gatt over gransen, dar vi for forsta gangen sen La Paz sag asfalt igen, hade vi nagra timmar att ta do pa. Vi kopte kex och mjukost, en yougurt och satte oss i parken for att ata frukost. Strovade omkring pa gatan resten av dagen och en kvart innan bussen skulle ga spydde jag upp den dar frukosten och satt sedan med frossa och yrsell i en buss dar AC:n fick nordvindarna att mojna. Lyckligtvis finns det vanliga sjalar har i varlden och en av dom lana mej en av sina filtar (en extremt snygg en med) sa jag kunde sova av mej skiten utan att frysa ihjal.
Hur som helst, vi klara oss igenom Bolivia oskadda. Lite grus i oronen och salt under naglarna bara.
Nu ar det 10 dagar i Argentina som vantar och vi borjar med Cordobà.

Solen ler over Titicaca

Everywhere you go, you always bring the weather with you - Travis.



Det ar markligt det har med vader t.ex. problemet med att det ska alltid vara motvind nar man gar nagonstans och skulle man ge upp och vanda hem da vander vinden me. Jag har varit pa gransen till raseriutbrott i stil med Kalle Anka en del blasiga dagar men ar det sa konstigt egentligen nar det kanns som att man har tusen hander som putter dig at fel hall? och att forsoka resonera med problemet har aldrig lyckats for ja det ar ju anda vinden vi pratar om. Ett annat typiskt exempel ar ju det att nar man val har planerat en dag sa ska man vakna den morgonen till att hela himmlen oppnar sig. Eller annu varre, man far det dar lilla svarta molnet som hanger over enbart dig. varken jag eller tyrra ar kristna sa vi behover inte latsas som att vi tycker gud ar allsmaktig och forlatande, vi vet att han ar en irriterande liten djavel som gillar att retas och gora livet lite jobbigare an vad det behover vara. Ungefar i stil med barn vid en myrstack. Men han kan inte vara djavlig mot alla hela tiden.


Vi kom till hamnstaden Puno vid titicacasjon sent pa torsdags eftermiddag. En torsdag da molnen lag tungt over staden och eftersom vi befann oss 3800 meters hojd kandes det nastan som att man kunde stracka sig och knuffa undan dem. Askan hagrade borta vid horizonten och allt sag en aning morkt ut samtidigt som det lag en liten chans till forbattring i luften. Morgonen efter skulle vi ut pa en tvadagars tur pa titicaca och strax efter att vi gatt och lagt oss sa kom den dar askan dundrandes in over puno. En mork matta laddad med miljoner vattenspridare och trasiga blota sladdar.
Det badade inte gott, ska man behova sta ut med det har i tva dagar pa sjon?
Men som sagt, gud kan inte djavlas med alla hela tiden sa vi vakna till en bla himmel och en stor glad sol att borja dagen med. Forsta stoppet va hos folket pa de flytande oarna som dom sjalva byggde av vass. Jag vet inte riktigt va dom sysselsatte sig med har ute forutom att sy sma mattor och dylikt, for mycket annat fanns det inte att gora. En av oarna hade skolan dar barnen gick tills dom va runt 13 da dom fick ta sig till Puno for hogstadiet och gymnasiet och senare Lima for vidareutbildning. All undervisning pa oarna va bade pa spanska och pa det lokala indianspraket som jag har glomt namnet pa. Kanske ar vart att namna att alla de har gamla indanspraken fortfarande lever, anda fran Mexico city och nerat.
Vidare mot nasta o och sista stoppet for dagen, on Amantani. Har fick vi varsin familj att bo hos och resten av dagen va planerad med utflykt upp till toppen av on (nanstans over 4000moh) och en traditionell fest pa kvallen dar alla skulle ha pa sig ratt klader vilket betyder att vi killar fick en Poncho och jag fick nog den samsta Ponchon i varlden. Det fanns massa snygga fargglada och fint broderade.... Jag fick en gra.
Dagen efter stod vi upp klockan 05.30 for att hanga med Carlos och Natalie fran Chile upp till toppen igen for att se soluppgangen vilket blev en hyfsad morgonpromenad.
Klockan 08.00 gick baten vidare till den sista on dar vi skulle ata lunch och egentligen bara kika lite.
Senare pa eftemiddagen runt fyra tiden kom vi tillbaka till Puno och vi hann inte mycket mer an att hitta en restaurang innan gud kom pa oss och skar upp himmelen igen. Men det gjorde inte sa mycket nu for dagen efter dog vi till Bolivia och det landet kanner han inte till. Ha, screw you god!!

Hiram Bingham`s Machu Picchu

Peru



Yta: 1 285 220 km²
Befolkning: 28 302 603
Huvudstad: Lima
Erkand sjalvstandighet: 28 juli 1821
Forsta demokratiska val: 2001
Valuta: Nuevo Sol (1 sol = 2,3sek)
Huvudstad: Lima



Lima grundades av conquistadoren Francisco Pizarro den 18 Januari 1535 och fick sitt namn efter de tre vise mannen: Ciudad de los Reyes (svenska: Kungarnas stad) eller Los Reyes. Stadens läge avgjordes den 6 januari, vilket är trettondedag jul och därför valdes detta namn syftande på de tre vise männen. Det kastilianska namnet på staden användes till en början men ersattes sedan med namnet "Lima" som är en förvanskning av namnet på floden Rimac som rinner genom staden (på quechua) - båda namnen förekom dock på kartor under en period.
En sägen i Lima säger att de invaderande spanjorerna hade frågat lokalbefolkningen var det bästa stället att bygga en stad var, och lokalbefolkningen (som hämnd) hade pekat ut platsen där Lima ligger. Många anser att klimatet i Lima är det sämsta i hela Peru; några mil söder om Lima är det betydligt soligare väder.

Vi bodde i Miraflores, ett valdigt fint omrade men i det stora hela va Lima ganska ointressant, Just another big city.

Tva dagar senare tog vi bussen till Cuzco, den skulle ta 21 timmar. Val framme och incheckade pa hostellet blev det annu en gang tid for sightseeing. Cuzco ligger pa 3400m och har runt 375 000 invanare (Lika mycket som hela Island) men Centrala Cuzco ar inte storre an centrala Varberg och resten av stan bestar av grusvagar och sma lerskjul dar folket bor packade som sillar. Overallt springer losa hundar runt i gang och lite har och dar star en forvirrad unge som inte riktigt verkar veta vart han eller hon ska ta vagen har nast. Huvudgatan bestar av orakneligt manga turistinformationer och Fotoaffarer som blandas med sma saluhallar bestaende av souveniraffarer dar alla saljer samma skit. Det blev mest att man tog ett par timmar mitt pa dagen till att strosa ner och upp for huvudgatan, satte sig pa nagon restaurang en stund och gick senare tillbaka till vart hostel och valdigt trevliga rum for att kika pa tv.

Tisdag morgon klockan 05.30 ringer alamret. Dags att ga upp, idag ar det Machu Picchu som galler.

En kopp kaffe, en banan, ett stekt agg och en bit brod till inkluderad frukost, en packad vaska med fornodenheter och oomma klader med ett glatt humor (i know) senare va vi pa tagstationen for varan 45 minuterstur till Aguas Caliente trodde vi. Taget tog visst fyra timmar och varken Ipoden eller boken va me. Typiskt!

vagnens layout va av den typ att man satt fyra stycken mittemot varann och som vanligt va dom som i all kollektivtrafik lite for optimistiska med hur mycket plats en manniska behover. Sa efter att ha suttit i fyra timmer med benen ihopflatade med dom mittemot (dar han va stor och harig som ett troll eller forenklat en hammerfall fjant superkat i sin Canon systemkamera och hon en brittney spears diggande tjock flickvan) och trasmak darefter kom vi antligen fram. Det va den drygaste tagresa vi vart med om och vi maste ta den en gang till. Da slapp vi i all fall trollet men istallet fick vi tva halvfeta homosexuella spaniorer varav den ena va i 50 ars aldern och den andra sent 20. Dom va aven lite for kelsugna for att man inte skulle kanna sig jatteobekvam sittandes mittemot med benen an en gang ihopflatade och fyra timmar hem. Kort och gott, taget sog!

Men det va faktiskt modan vart for Machu Picchu va nagot helt otroligt haftigt och aven om man har sett bilder har ifran sakert hundra ganger sa tappa man anda andan lite nar man helst plotsligt stog dar i ett av dom dar korten.

Var guide for dagen va som dom alla har varit lite halvdan pa engelska men det va inte varre an att man bara fick koncentrera sig lite mer nar han pratade, vilket kanske var bra for man tog in allt han hade att saga lite mer an annars. Han berattade om hur livet sag ut har och hur staden va uppdelad i industriomrade kontra tempel och boendeomrade. Hur mycket energi hade lagts pa byggnaderna beroende pa om det va ett vanligt hus eller ett tempel t.ex. hade inte templen murbruk och stenarna va perfekt ihopsatta medans det vanliga huset va ett pussel ihoplimmat med murbruk. Hela staden har formen av en Condor eftersom det ar ett av Incaindianernas heliga djur och den va faktiskt planerad med en foregaende modell och platsen va noga utvald med floden nedanfor som naturligt staket.

Machu Picchu va en viktig stad i Inkaimperiet och va ihopkopplad med Cuzco (Incaimperiets huvudstad) via Inkaleden. Denna kommunicationsled skottes av speciella lopare som var och en sprang 2 mil var for att snabbt fa fram informationen eller fisken som kungen av MP hade bestallt till kvallsmat eller vise versa.

Efter nagra timmar har uppe va det dags att ta sig ner till taget igen och bege sig hemmat. Men forst kanske man skulle ata nagot.

Klockan blev fem, helvetesfarden hem, sleten och allmant matt, signing out. Go`natt

I goda vanners lag

Helvete vilken luftfuktighet det va har da! Panama city, Staden som varms upp av bade solen och trafiken. Har kanns det som att man konstant star bakom ett avgasror och att roka kanns inte riktigt lika farligt langre for va fan, du gor det ofrivilligt har.

Sent pa eftermiddagen strax innan solen gick ner kom vi till vart hostel pa via Argentina i Panama City, Ett litet stalle som lag ovanfor en Subway restaurang. Har hade vi bokat ett eget rum vilket kandes lite skont. Kunna spri ut sej lite som man ville trodde vi. Det visade sig va vad man skulle kunna klassificera som en walk-in closet dar man tryckt in en vaningssang, flakt och ett litet nattduksbord med en sketen lampa.
Vi spenderade resten av kvallen i det gemensama vardagsrummet dar tv:n stod och satt och snacka skit med en Israel och en Ny Zeelandare. Gaza kom inte pa tal....yeah right!
Nasta dag tog vi reda pa vart vi skulle dra for inte fan spenderar vi 10 dagar i den har skithalan. Sa efter att vi bladdrat igenom nagra broschyrer och hort oss omkring lite bestammde vi oss for att dra till Bocas del toro.
10 timmar med nattbussen senare klockan nanting fem pa morgonen va vi i Almirante dar vi skulle ta en taxibat (4 dollar) ut till O-gruppen Bocas del toro.
Aven om det va tidigt pa morgonen och vager pa havet sa verkade inte det va nagot grabben som korde brydde sig om. Han ratta den baten som du Anton. Hade han haft vaxlar hade han nog smallt i dom ocksa. Vi gjorde en del bra och en del mindre bra hopp mellan vagorna innan vi kom fram till Bocas dar dom flesta steg ur baten bleka som lik. Jag va bara valdigt pissenodig och tyrra hade nog inte riktigt vaknat an.
En skrynklig broschyr om nat stalle som hette Aqua lounge drog han fram ur fickan i alla fall sa dit stack vi for att hitta logi. Vi mots nar vi gar av taxibaten och in pa Aqua lounge av en stereotypisk surfarsnubbe i roda badshorts vid namn chris (formodar att han va ifran Kalifornien) som leènde fragar vad han kan hjalpa oss med. Resten av konversationen va nat i stil med foljande och tonen va lik skoldpaddan i hitta Nemo.
- Hey, we`re just wondering if you have any bed left?
- Ah no dude we`re full, but I have some hammocks that you guys can sleep in for the nigth and tomorrow...I`ll defenitley have two beds free.
- ok, sound good enough.
- Great man! and listen we got free breakfast with pancakes and toast and coffe witch is fuckin awsome man and you got showers in the dorm that you can use but I usually just jump in th water. I have`t had a shower since.....ah I can`t remember man.
The girls use up all the water. think we went through 7000 liter yesterday dude.
- Awesome man, we`re defenitley staying here!
- Alright dude! mi casa su casa man. But I should tell you that we`re having a huge party here tonight so you might wanna get wasted if you`re gonna crash in the hammocks.
- no worries!
Vakna dagen efter till halften pa golvet, till halften i hangmattan. Gick up tog en kopp kaffe och gjorde lite pannkakor. och festen? jo den va bra.
Vi tog det lite lugnt den formiddagen och jag, tyrra och alison satt och snacka skit. R.P slot upp lite senare nar han kom over.
Alison Chown ar 26 ar fran Toronto, Canada. Jobbade innan som kladdesigner men styrde om och borjade med yoga. Hon skulle till Puerto Escondito i Mexico for att ta en yogainstruktorskurs i Mars och tankte val att man kunde gora en resa av det. Hon motte upp med R.P Ivey (Robert Patrick) i San Jose, om jag inte minns fel, och dom hade hangt ihop sen dess och nar vi kom till Bocas del toro va dom veteraner pa Aqua lounge. R.P 20 ar fran strax utanfor San Fransisco, Kalifornien och verkligen inte ifran "the states". Led Zeppelin fan, rodharig och lite smagalen, Stortskon.
Han bodde gratis hemma hos tre av dom som jobbade pa stallet i utbyte av att han gjorde skitgorat.
Jag och Tyrra stack den eftermiddagen till redfrog beach och kopplade av lite i solen. Baten kostade 10 dollar dit och tillbaka.
Vi hangde med fyra tjejer fran Argentina dagen efter pa en dagstur till tre olika stallen varav ett va redfrog beach dar vi precis hade varit men skit samma. Forsta stranden va starfish beach dar sjostjarnorna lag utspridda som klinkers i sanden. Darefter akte vi igenom delfinbukten dar det for stunden va ratt dott sa vi fortsatte till nagra bungalos som stod en liten bit ut i vattnet for att bada och ata nagot. Bland det forsta vi sag dar va en enorm barracuda som lag och filofiserade i vattnet, tankte inte mer pa den utan tog ett dopp en halvtimme senare da Tyrra fragar om jag vet var barracudan ar. Inte haft en tanke pa den men jag badar nog inte mer efter att det blev sagt och val uppe pa bryggan igen fick vi syn pa den bara tva meter ifran dar jag va. Visst den kanske ger sig pa mig i forsta taget men om folk har blivit bitna av gaddor tanker fan inte jag kela med en barracuda.
Resten av dagen va klanderfri och om jag inte minns fel blev vi lite fulla den kvallen jag, tyrra, alison, R.P och tjejerna fran Argentina.
kvarvarande tid i Bocas va mer vardag dar vi kika runt i byn eller bara lag och latade oss pa Aqua lounge. Pa lordagen va det fest dar igen men annars spenderade jag, tyrra, alison och R.P mest tiden med skitsnack och bad. Det var absolut en av vara battre veckor och vi saknar stallet, stamningen, folket och livet dar.
Efter en langtrakig dag i Panama city kunde vi i alla fall dra vidare till Peru, vilket va skit trist och kandes helt fel. Da forstar man hur latt det ar att fastna nagonstans. the show must go on!.. right?