Nagonstans ovanfor regnbagen

Det ar lunchstop, klockan ar runt midnatt
och vi sitter i en av tva Greyhoundbussar
bland ett halvt dussin trucks vid ett roadhouse
under en valdigt stjarnklar natthimmel dar
man enkelt kan urskilja "the southern cross" och dar gatulamporna inte stor ligger Vintergatan som en stor skimrande galaktisk passage.


Vi ar pa vag ner till Sydney igen efter en vecka i Cairns. En liten stad vid kusten i norra Queensland. En turisthala dar britten super skallen av sej i sitt forna imperium och dar svensken kommer efter och tror han ar "cool". Har ar det fest varje kvall och hostellen marknadsfor sig med hur bra party och billig alkohol dom har istallet for billiga rum och bra standard. Man kanner sig lite som en utboling nar man gar och lagger sig nykter i en tom sovsal men vi har inget emot att va tva Misfits on the eastcoast. Vi har ju vart ute pa revet i fyra dagar!
Taka hette baden vi borda och for 6000kr fick vi en egen hytt, tre mal mat och frukt, kaffe och dylikt. Utrustningen ingick och under resan skulle vi gora 10 dyk pa 6 olika stallen i the great barrier reef. Vi kasta loss pa tisdagkvallen och satte kurs norr mot Cape Cod, under kvallen va det informationsmote och middag plus san dar get to know the rest-time.
Frukost va klockan 07.00 och 45 minuter senare va det forsta dyket planerat. Vi hade tva dyk vid Cape Cod under formiddagen och det forsta va fritt medans det andra va ett sa kallat Cod feeding dar alla satt i en stor ring pa botten och Ed (en tjock Irlandsk snubbe som inte kunde sluta dra daliga skamt) simma runt med en matlada och matade dessa enorma Cod fiskarna medans ett stim av mindre valtandade fiskar forsokte sno at sig sa mycket mat dom kunde. Efter detta kunde man sticka ivag och gora annat tills tanken va slut och vi han val inte mer an att lamna matningen innan vi sag var forsta haj, en 2m lang Grey reef shark ca 15m langre fram. Aven om dom bara ar "ute och gar" (eller patrulerar kanske passar battre) sa ar dom snabba och det ar ingen ide att forsoka simma ikapp dom, vi prova, utan man far hoppas att man moter en eller att den simmar forbi sa nara som mojligt.
Vi va val bada lite fundersama pa hur en skulle reagera nar man forst sag en haj men radd blev man inte, snarare exalterad och fascinerad av dom. Nar vi kom upp efter det andra nattdyket fick vi reda pa att vi hade dyk med tjurhajar och fan va en ville sett dom! For er som inte vet sa ar tjurhajen den 3:e farligaste hajen i varlden efter vithaj och tigerhaj. Den blir mellan 2-4m lang och vager mella 90-250kg. Det ar den haj som har flest attacker mot manniskor, antagligen eftrsom den kan rora sig i bade sot och saltvatten och ga in pa vatten djupare an 1m.
Efter Cape Cod stack vi till Pixies pinnacle, en pelare pa 30m, Har fanns Nemo och c.o. och aven den grymt frana Drakfisken, du vet den dar som du kan do av om man inte filear den ratt.Tva dyk vid Steve's bommie, ett vi 2 2/3 och ett nattdyk vid Beer garden va schemat for dag tva.Under formiddagen dag 3 va de tva sista dyken planerade vid Troppos och nar tanken borja sina under forsta dyket drog vi oss mot baten for att roligt nog mota en havsskoldpadda pa vagen som vi satte av som tva skott mot utan en tanke pa att vi snart bara har 50 bar kvar och MASTE upp. Skit i det vi maste spana in skoldpaddan lite forst och jag simma upp jamsides med honom medans tyrra lag bakom och film. Blicken jag fick va val i form av "vad vill du nu da?" antar att han kanske ar lite trott pa dykare men vi ville bara saga hej!

Val tillbaka i Cairns och pa land igen hade vi helgen att fordriva innan vi borjade dra oss ner mot Sydney igen. Det blev val inte mycket gjort riktigt, lag vid Lagoonen (en jatte stor pool) som dom har dar for av nagon anledning vill dom inte bada i havet. Det va lika dant nar vi kom ner till Airlie Beach, dar hade dom ocksa en lagoon man skulle bada i och det va helt tomt i havet. Har stannade vi en natt och det rackte verkligen, det har stallet va varre an Cairns och aven om vi traffa en fornojd Irlandare sa kandes det valdigt lagom att aka vidare med nattbussen dagen efter. Det man tydligen skulle gora har va att segla omkring Whitsundays. Segla!? Betala 200-300 dollar for att segla runt lite fina oar kanns inte sa intressant. Na, da blev det battre nar vi kom ner till Hervey bay och tog en dagstur ut till Fraiser Island, varldens storsta sando. Dock hade stormen som harjat har nagra veckor innan spolat bort sanna hiskeliga mangder sand fran stranden sa over halva 75 mile beach va okorbar.
Fraiser Island ar kant for Dingos, skogen, Lake Mckenzie, Eli creek och meheno shipwreck som ar ett gammalt skepp byggt 1905 sjosatt pa stranden har 1935.Vi hade en guide som kallades Captain Kangaroo av nagon konstig anledning men han va valdigt bra och kunde mycket om on sa information hade man gott om nar man akte tillbaka till Hervey bay.
T.ex sa han att Fraiser Island innehaller mer sotvatten an det finns saltvatten i Sydney harbour, och det ar mycket vatten det. Han beratta aven om timmerindustrin som starta har i borjan av 1900-talet (tror jag det va) och stangdes 1991 nar on valdes in pa World heritage list. Det ar aven det enda stallet pa sodra hemisfaren dar det finns trad med "needles" tydligen (dom finns egentligen bara pa norra hemisfaren).



Nu ar visst lunchstoppet over och det ar dags att fortsatta natturen. Se om man kan fa nagon somn eller om man ska behova sitta vaken hela natten. Nacken kommer inte ma sa bra imorn i alla fall, det brukar den inte gora. Inga ar med och allting glomt? bra da aker vi, om nagra timmar ar vi i Brisbane.

Storstadsliv

Tidsomstallningen sommartid/vintertid lyckas alltid vara en liten djavel for nagra oskyldiga sjalar har i varlden; denna gangen va vi tva av dom.
Det ar Lordag den 4 April och vi har anlant i Auckland. Det ar en dag av vantan, en vantan pa dagen efter dadet bar av mot Australien. Det ar aven dagen da vi pa norra hemisfaren vrider fram klockan en timma till sommartid och grannarna pa den sodra hemisfaren drar den tillbaka en timma och gar ater till den riktiga tiden som vi precis lamna, vintertid.
05.40 skulle vi bli upplockade och skjutsade till flygplatsen och som dom goda lamm vi ar satt vi nere i lobbyn vid 05.30, yrvakna som fa och vantade. Efter en stunds tystnad fragade Tyrra hur det egentligen va med tiden nu, skulle vi stalla klockan en timma fram eller bak? och lika plotsligt som en domkyrkklocka i ett bibliotek fatta vi att klockan bara va strax fore fyra pa morgonen (natten) och vi va tva timmar tidiga. Kanske va darfor folk fortfarande va ute pa krogen?
Shit happens! Vi gick till ett internetcafe och lira wow i tva timmar, en bra start pa dagen.
Senare framat lunch landade vi i Sydney efter tre timmar pa planet dar vi mest sov konstigt nog. Westend backpackers hette hostellet vi hade bokat, ett stalle som Elin varmt rekomenderat sa varfor ta nagot annat. The Church som varan sovhall kallades va dock inte sa galet som vi hade hort, det va valdigt lugnt faktiskt. Sa sovet fick en.
Dagarna har i Sydney gick annars mest at till city sight-seeing och dylikt. Nagra utekvallar blev det inte av annat an att vi gick pa bio en kvall. Sag Knowing, den va ganska bra faktiskt. Nicolas Cage borjar bli mer och mer lik Sylvester Stalone, inte muskelmassigt.
Nasta plats va Melbourne och det blev nattbuss dit, vilket va ett tag sen nu.
Den har staden kanske inte ar lika fin som Sydney men den har allt annat, Plus AC/DC lane.
Vi bodde en natt i downtown och stack dagen efter ut till St.Kilda for att kika in Simon och Elins gamla "turf" (omrade for er aldre) och det va en skon citybeachwibe har med pir och nojesfalt och allt dar till. Klockrent helt enkelt.
Forsta Fredagen i Oz och forsta utekvallen sen Paddy's day i Wellington. Steve, killen vi traffa i Mexico City och som bodde har bjod ut oss till East Brunswick for att se liveband och "ha trevligt" (krypterat till "bli full"). Det va en bra kvall/natt och pa morgonen lag vi i en soffa nagonstans i Melbourne i ett rum vi inte riktigt kande igen. Det va hemma hos hans flickvan och Steve skjutsade hem oss till St.Kilda lite senare.
Lordagen blev en bakfylledag med rage och pa Sondagen flog vi till Cairns och varmen.

I call New Zealand home

Dunedin, Nya Zealands forsta stad och hem till Cadbury Chocolate factory dar vi sjalvklart tog en tour.
Det va val inte som hos Willy Wonka precis, inga Ompa loompas utan gubbar och tanter i lila hangslebyxor. Istallet for en chokladflod va de pipelines i taket men fallet hade dom. Ett ton smalt choklad foll 28 meter pa 28 sekunder. Utover det fick vi se hur dom gor chokladbars, paskagg och allt annat ihaligt. Blev Lord of the Rings maraton den kvallen med all choklad vi fatt. Stack aven till ett gym och tog kanske lite for lang tid pa oss i omkladningsrummet for nar vi kom ut va det backsvart i hela lokalen och nar Tyrra forsokte ga ut genom entredorn gick larmet. Sa dar stog vi som tva fan och viste inte riktigt va vi skulle gora. Efter att ha lyst oss fram med mobilerna kom vi ner pa forsta vaning och kunde smita ut geonm nodutgangen for att sen ga visslandes hemat. Vada? vi har inte vart pa nat gym.
Vi bytte ut bussen till Queenstown mot ett Scenic train trail istallet. Det va tydligen en Worldwide-must do-track och visst det va val fint. Akte vagnar fran 20-talet genom vad jag tror man kallar vacker natur. Tror att Transibiriska kommer va snappet battre dock. Eftersom taget inte gick hela vagen till Queenstown fick vi ta buss sista biten anda och rullade in i Nya Zealands Aspen runt atta pa fredakvallen. Har bor 24000 manniskor och for 18 manader sedan bodde har bara 10 000 sa stallet vaxer. Staden ligger vid en relativt stor sjo (tror det ar NZ tredje storsta) kallad Wakatipu, vilket betyder "halet efter den sovande jatten". Det finns en historia bakom det men jag orkar inte dra det nu. Lordagen gick till att spana in stan och pa Sondagen akte vi till Milford Sound som ar en fjord i fjordland national park, vilket ar ett maste att besoka nar man ar pa sydon. Kommer man hit en regnig dag kan man se runt tusen vattenfall. Vi va har under en av dom femtio regnfria dagarna dom har pa ett ar sa vi sag tva. Men det gjorde inget, va bra anda. En flock delfiner simmade med oss. Det fick bli en natt i Te Anau som ligger vi NZ nast storsta sjo "Lake Te Anau" dar vattnet ar sa rent att man kan dricka direkt ur sjon. Det finns en grotta 20 minuter ifran byn och om jag inte minns fel sa ar det den som har gett namn at sjon. I vilket fall sa ar grottan kand for lysmaskar som bor dar inne. Har du sett Planet Earth sa vet du vilka jag menar. Har du inte sa vet du inte. Dagen efter hade vi varsin aktivitet planerad, Tyrra skulle hoppa Bungy Jump och jag tankte kora Paragliding. Prata med min kara far senare och fick reda pa att min marsbudget va slut sa det sluta med att Tyrra hoppa Bungy Jump och jag tog en promenad. Det va val kul att ga lite, sag en golfbana och Tyrra fick en T-shirt. Innan vi stack va vi tvugna att ta en Fergburger ocksa, och det kan ha varit den basta burgaren nagonsin! seriost.
Nasta morgon bar det av mot Christchurch med ett fotostopp vid Mt Cook. Vi hamna pa ett litet hostel pa Manchester street dar dom hade gratis cyklar sa det blev ett par dar cyklandes runt staden innan vi tog en buss upp till Kaikoura for att aka pa valjakt. Vadret kunde vart battre och sjon gick ratt bra. tog val fem minuter innan man borja kanna friska vindar med spya i luften. Vi fick de en Kaskelott i alla fall och den stora Wandering Albatross. Dagen innan tog vi en lang promenad bort till salkolonin som skulle va vart ett besok. Vi sag tre stycken och fros arslet av oss. vi gick hem sen och spela Monopol. Efter valturen tog vi en buss tillbaka till Christchurch dar det inte har blivit sa mycket gjort an, vi orkar inte riktigt. Imorn flyger vi till Auckland och ska val forsoka aka upp i Sky tower. Saga hej da till denna manads hem. Det har vart bra har, kanske lite for bra men allt har ju sitt slut och nu blir det en manad i Australien istallet, vilket nog blir minst lika bra.

Ursakta om jag ar lite kortrandig men jag orkar egentligen inte skriva idag. Men jag antar att ni har vantat lange nog sa jag har bitit ihop, varsagod.