Maorier, Rugby och allt dar i mellan

Ta en gryta. Slang i lite norska fjordar och smalandska skogar. Kalixalven med allt dar till och Stockholms skargard. I med en skopa Danmark och stro pa lite tropiskt. Lat det gasa i nagra miljoner ar och kasta det i havet. Befolka det med Maorier och fornojda vastlanningar. Dop det till Nya Zealand och servera det sedan i sin helhet med ett glas vin eller en lokal lager. Njut av vad du bjuds pa och forsok sen komma pa en anledning till varfor du nagonsin skulle vilja aka harifran.

Med forstarkning hemifran i form av Viktor har vi de senaste tva veckorna varit en trio inkraktare i detta fantastiska land dar vi har strykt omkring norra on fran Auckland till Wellington via Rotorua och Taupo. I Auckland, NZ storsta stad med 1,1 milj inv, spenderade vi tre dagar med langpromenader, lite shopping och ett besok pa ett sant dar undervattensstalle som jag har glomt namnet pa. Men dom hade ett gang hajar, en havsskoldpadda, rockor stora som orientaliska mattor och en koloni pingviner i en salig blandning. Vi va aven pa Rugby, som har blivit lite av en ny favoritsport, och sag the mighty blues vs the rappid sharks. Det forstnamnda fran Auckland och det andra fran Syd afrika. En match i super 14 ligan dar Sharks kom segrande ur. Super 14 ar som Champions League mellan Syd afrika NZ och Oz.
NZ ar ett valdigt miljomedvetet och renligt land, vilket ar nagot som vi alla borde se upp till och ta efter. Men eftersom man inte fick kopa och ta in alkohol pa hostellet (antagligen for att man skulle kopa i deras bar) eller dricka pa allman plats va det lite svart att kopa ett gang ol i affaren och hitta nagonstan att sitta. Nu va det sa att vi hade Viktor med oss och han var javlar i mej pa semester och han ville dricka nagra ol!
Det slutade med att vi smog upp i parken bland A-lagarna med en ryggsack full av ol och satte oss dar under en kanon som tre Surrikater runt en radar och forsokte "njuta" av ett par bars.
Det kandes ratt omotiverat och nastan lojligt att sitta dar och ge myndigheten ett milt finger. Men vi hade en trevlig pratstund och nar olen va slut gick vi tillbaka och sa va det med den saken.
I Rotorua va det forsranning och sprint car som gallde. Vi droppa ett sju meter hogt vattenfall och hangde jamte baten i en fors plus lite annat under en timme eller vad det kan ha varit.
Otroligt kul va det i alla fall och maste goras igen innan vi aker harifran.
Sprint car va kortvarigt men vral skoj det med. 12 varv runt en 70 meter lang (kort?) bana med full gas men inte full kontroll, Tyrra och Viktor akte pa 13 respektive 12 sekunder. Jag kom in pa 14 och sist tack vare att det borjade regna efter mitt forsta varv. En skur som varade i fem minuter och gick over lagom till att jag va klar med mina varv. Men jag klagar inte, jag hade nog roligast. Kora vralak med slicks i en regnskur. Hell yeah!!
I Taupo akte Tyrra och Viktor ivag for att hoppa fallskarm 10 min efter att vi vaknat forsta morgonen.
Nagot jag sjalvklart ville gora ocksa men va inte riktigt beredd att lagga 500 dollar pa. Sa jag tog en baguett pa Subway och spenderade en timme pa ett internetfik nagot avundsjuk innan dom kom tillbaka och gjorde det annu varre med att beratta hur grymt bra det va.
I wellington anlande vi lagom till homegrown festivalen vilket visade sej va lite dumt eftersom varenda hostel och hotell va fullbokat. Sa efter en del om och men och telefonsamtal lyckades vi fa ett rum pa Quality hotel for 200 dollar. Det va nog dom tva sista sangarna kvar i stan tror jag men det va gott att bo pa hotell for omvaxlings skull. Wellington ar som ni nog vet huvudstaden med 300 000 inv och belaget i en vik langst ner pa norra on. En grymt go stad med lagom stort downtown sa det ar nara till allt.


Vi besokte museet dar det va gratis intrade (sa som det ska va). Vi tog bussen till Island bay for att sola och bada lite men temperaturen i vattnet va val samma som den ar i Sverige sa det blev ju inte tal om att bada. Det hela va en stor flopp egentligen, det va vi en barnfamilj och tre pensionarer pa stranden. Na! nu skiter vi i detta! tar bussen tillbaka och vilar lite. Ater nagot och ikvall firar vi St Patricks day. Det blev ett bra drag och hela staden va klatt i Irlands farger. Vi va pa Molly Malones Irish pub dar det va fullt os med Irlandsk musik och grona hattar. Hemma nangang pa smatimmarna och klockan sex skulle man sta upp for att flyga soderut till Dunedin. Det va en jobbig formiddag men vi kom fram. Viktor skulle ta bussen till Auckland en timma efter att vi stack vilket inte gick riktigt lika bra. Han tog en ofrivillig sovmorgon och fick boka en kvallsbuss istallet.
Det va kul att ha han med ett tag men da krymper faktiskt nu var trio ner till tva.
Nu ar det 14 dagar pa sydon som galler och det ska bli kul att se va den har att erbjuda.
Det va allt fran oss for det har gangen. We'll talk again soon, Cheers mate!

Kap horn and the land of fire

Forsta etappen i Argentina slutade i Cordobà dar vi tog tva dagar till att vila upp oss lite och pa satt och vis komma tillbaka till civilisationen, Roughly speaking.
Vi strosa mest omkring pa gatorna och kolla in den ena affaren efter den andra, tog en fika och njot av att kanna den harda, stabila asfalten under fotterna. Den saker och ting rullar sa dar mjukt och fint pa;
och just en san rullande sak, buss, tog vi den tredje dagen till Buenos Aires. Det tog tio timmar men vad var en dag pa bussen for oss nu for tiden?
Buenos Aires visade sej va en fin stad med manga gamla byggen och historiska platser. Sa pass mycket att se sa en city tour va vart modan. En city tour dar ett stopp vid Boca Juniors arena ingick, och dar i omradet Bocas kande man sej nastan mer Svensk an man nagonsin gjort hemma. Enkelt forklarat sa va hela omradet malat i gult och blat.
Den kvallen fordrevs pa ett internetcafè dar vi kunde spela av oss lite. Tyrra lira dota och jag hogg mej fram i Diablo II, kom till lvl 11...gott.
KLockan 13.00 nasta dag hade vi ett plan till Ushuaia pa kap horn att hinna med, vilket visade sej bli en timma sent. Sa dar fick vi sitta pa varsin plaststol, stirrandes mot vaggen mittemot och ingen frukost hade vi hunnit ata heller.
Varat hostel i Ushuaia, Free style backpackers hostel som det hette visade sej va riktigt bra med valdigt hjalpsam personal och en skon Reggae stamning over lag. En av personalen, en tjock snubbe med dreads hette Rasta Max och gick omkring med sma tuggummi paket eller tandare som gav dej stotar. Bara han gjorde det vart 10 dollar/natten att bo dar.
Ushuaia ar varldens sydligaste stad och dar bor omkring 64 000 manniskor. Till norr ligger de maktiga Anderna och mot soder pa andra sidan Beagle Channel ligger ett natur reservat i form av en o tillhorande Chile. 1 Mil till och man kommer till den Antarktiska halvon, dit en 10 dagars battur kostar 4000 dollar. Hade inte riktigt rad med det nu sa det far bli en annan gang.
Vad vi hade rad med vad en battur i Beagle Channel dar vi passera den kanda fyren (end of the world lighthouse) som va rod och vit och ganska kort, enkel och sakert valdigt funktionell men inte sa imponerande. Vi stannade till vid en liten liten o grupp dar ett femtiotal sjolejon lag och gjorde vad dom gor, vilket va ratt kul att se etfersom man aldrig har sett sjolejon innan. Pingviner och Penguin Island va sista stoppet pa turen innan vi akte tillbaka till Ushuaia. Har fanns minst 200 pingviner pa stranden och det paminde nastan lite om nar man star och tittar ut over Kosa i Varberg pa sommarn.
Nagra vaggar fram langst vattenkanten, en del star och rensar fjadrarna och en handfull leker i vattnet medans resten star och glor pa whatever. En mindre sort av Albatrossen fanns har ocksa och Krior morsan, krior. Inte lika manga som pa Island men dom fanns dar som en obekvam spanning i luften.
I vilket fall sa va det en bra battur och vi fick en gratis karta over Tierra del Fuego (land of fire) som landskapet heter, en ratt frack karta me.
Till Sondagen hade vi bokat en dagtur i nationalparken dar vi klockan 09.30 skulle bli hamtade pa hostelet for en tre och en halv timmes trekking tur, lunch och paddla kanot fran en sjo langst med en a ner till borjan av Beagle Channel. Hela turen kostade 310 pesos vilket ar ca 750 sek sa det va inte billigt. Dagen innan, Lordagen fick vi gratis entrè biljetter till en nattklubb och eftersom vi inte hade tatt mer an en ol sen Panama verkade det som en bra idè att gora det nu. Det myntades ett uttryck i Norge som lyder man lar sej av andras misstag, lar er av detta.
Efter att ha spenderat kvallen pa hostelet fram till klockan 02.00 med att spela billjard och dricka ol tankte vi kila bort till klubben och kolla laget i en halvtimma och sen sticka hem for att sova. Det visade sej dock va sa att vi kom in som gast nr 12 - 13 dar de andra satt runt nagra bord och lyssnade till nan langharig smorig trubadur typ som satt pa en barstol mitt pa golvet. Jaha, trevligt. Klockan ar halv tre och vi ar forst har!
En timme senare borjade stallet fyllas upp i nagon respektabel mangd och runt fem tiden fick vi nog och gick hem.
Fyra timmar senare vacks vi av att en av killarna fran receptionen kliver in pa rummet och sager att varan skuts vantar dar nere. Vem fan ar du? va min forsta tanke innan ogonen fick in focus och medvetandet piggna till.
- Vad ar klockan?
- 09.30
- Helvete! sag att vi kommer om tva sekunder.
5 sec senare kommer han upp igen och sager att var skuts har stuckit och kommer inte tillbaka och dar star vi pakladda och klara som fragetecken.
- vada kommer inte tillbaka! vi har betalat 300 pesos for den har javla turen.
- det ar ert eget fel sa han.
Med tanke pa att vi under alla vara dagstuer pa denna resa har fatt sitta och vanta pa folk ibland upp till en halvtimma sa va det svart att ta detta som oh well shit happens.
Fuck no! you wait, that`s what happens.
Efter lite chit chat med killen i receptionen om vad vi kunde gora tog vi en taxi till nationaparks entrèn och gick sen langst skogsvagen till campingomradet dar vi skulle ata. Jag, Tyrra och var evige ovalkomne van motvinden som va ackligt kall idag. Regnet halsade aven pa lite da och da.
Tack vare dessa tva faktorer, vinden och regnet, skulle det aven bara bli halva den tankta kanotturen eftersom man av sakerhetsskal inte fick fortsatta efter en viss punkt om det blaste for mycket. Man kunde driva ut till havs eller nat sant piss. Sa vi fick aka bill dit an rann ut i havet for att ta nagot kort innan vi begav oss hem igen. Jo men det va en bra dag, spendera resten av den med att tina under tacket. I det stora hela sa vad Tierra del fuego fantastiskt och forsta dagen tog vi taxin upp till en skidbacke med en liten glaciar langst upp och darifran hade man panorama utsikt over Beagle Channel och Ushuaia med Chile i bakgrunden.
Nu ar vi tillbaka i Buenos Aires, bada med en liten forkylning och spenderade gardagen med att inte gora ett skit. Idag ska vi forsoka ga till ett gym (sa man inte blir allt for rastlos nar man ska sitta 13 timmar pa ett flyg inatt) och betala dyra pengar for en burgare pa Hard Rock cafè.
Torsdagen den 5 mars 2009 ar en dag som faller ur var existens men det gor inget for imorn den 6 mars landar vi i Nya Zealand.